Att en statsminister håller tal till nationen är ingen vanlig händelse i den svenska politiska traditionen. Det inskärper allvaret och skickar en signal som fångar människors uppmärksamhet, konstaterar Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

Enligt honom finns det två typer av tal man kan förvänta sig vid sådana tillfällen.

– Antingen blir ett sånt här tal ett meddelande om nya drastiska åtgärder och beslut, där den som är ytterst ansvarig vill förmedla det själv. Eller så vill man inskärpa det som redan är, regeringens och myndigheternas linje, och skapa lugn hos oroliga människor, säger Jonas Hinnfors.

Understryka allvaret

Söndagskvällens tal till nationen var den senare varianten, ett tillfälle för regeringen att fastställa den politiska linjen genom att understryka situationens allvar.

Sveriges hantering av coronakrisen bygger till stor del på frivillighet snarare än tvingande åtgärder. Smittspridningen ska stoppas genom att människor tar individuellt ansvar och lyssnar på experternas råd.

Det individuella ansvaret är en förutsättning för att strategin ska fungera, något som Löfven återkom till flera gånger. Samtidigt fanns ett underliggande hot om mer hårdföra åtgärder, säger Hinnfors.

– Löfven ville lyfte regeringens och myndigheternas linje som bygger på att man vill slippa ta mer drastiska åtgärder som i sin tur har drastiska konsekvenser. Framförallt vill regeringen visa att det här är vår linje, och om det inte håller och fungerar så tar man andra striktare åtgärder, säger han.

– Det var i stort ett opolitiskt tal. Det var inte socialdemokraten som satt där, utan en person som försökte vara enande.

Trivs i rollen

Den statsmannamässiga Löfven vi såg i kvällens tal är en roll som Löfven trivs i, tror Jonas Hinnfors. Han säger att Löfven inte alltid presterar bra i snabba debatter.

– Kanske är det en roll som är mer i linje med den mylla som Löfven kommer ifrån snarare än den här aktivisten som älskar debatter och briljerar där, säger han.