Utrikesminister Ann Linde (S) nämnde Turkiet direkt och indirekt i deklarationen:

– Sverige kommer att solidariskt att bidra till hela Natos säkerhet, inklusive Turkiets.

Där står också att ett svenskt Natomedlemskap kan förändra förutsättningarna för krigsmaterielexport.

– Det är en tydlig signal från officiellt håll samtidigt som den inte enbart är riktad till Turkiet. Går vi med i Nato blir det svårare att säga att vissa länder i Nato inte också ska kunna köpa krigsmateriel från Sverige, säger Rouzbeh Parsi, programchef för Mellanöstern- och Nordafrikaprogrammet vid Utrikespolitiska institutet (UI).

Inget om PKK

– Att hon betonar Turkiet är för att kunna skicka den här signalen, att om vi går med kommer en del av det som Turkiet officiellt sagt vara en anledning till deras motstånd, att gå att behandlas annorlunda.

Ann Linde fördömde terrorism "å det starkaste" – utan nämna några grupper.

– I utrikesdeklarationer listar man inte vilka som är eller inte är att betrakta som terrorister. Det skulle begränsa ens framtida manöverutrymme, något man alltid försöker undvika, säger Rouzbeh Parsi.

Stängda dörrar

Utåt har det på sistone inte rört på sig i Natofrågan mellan Sverige och Turkiet.

– Man måste lite skilja på den officiella nivån, signaler som sänds offentligt, och de diskussioner som förs bakom stängda dörrar. En del av de saker som motiverar det turkiska ställningstagandet är mer kopplat till turkisk inrikespolitik och följaktligen inget Sverige kan lösa genom förhandlingar med Ankara, säger Rouzbeh Parsi.

– Men Turkiet kommer aldrig, vare sig formellt eller informellt, att erkänna att motståndet delvis är motiverat av turkisk inrikespolitik. De kommer alltid att hävda att detta har att göra med saker som Sverige gjort eller inte borde ha gjort.