Svår regeringsbildning – oavsett vem som vinner

Båda sidor har det gemensamt att det är högst oklart vilka partier som faktiskt kommer att ingå i en regering. Och i båda blocken finns motsättningar kring vilken politik som ska föras.

Socialdemokraternas Magdalena Andersson har inte stängt någon dörr bestämt utom den som leder till Sverigedemokraterna.

Av dem som är kvar är det bara Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet som är aktuella. Två av dem, MP och V, vill se alla fyra tillsammans i en majoritetsregering. C vill under inga omständigheter se V i en regering eller ens budgetförhandla med partiet.

Moderatledaren Ulf Kristersson håller hittills bara dörren mot Kristdemokraterna öppen. SD:s dörr är låst med tre lås medan Liberalerna fortfarande letar efter nyckeln till sin dörr. Hittills har varken M eller KD avslöjat var den ligger.

SD-ledaren Jimmie Åkesson säger att han vill sitta i regeringen men eftersom ingen annan vill det, så höjer han i stället priset för sitt stöd. Liberalerna sprängs sannolikt inifrån om SD mot förmodan skulle få komma med i regeringen.

Litet försprång

Efter valet väntar alltså för båda sidor tuffa förhandlingar om vilka som ska bilda regering och med vilken politik.

När det gäller politiken har högeroppositionen ett försprång. Den har vid flera tillfällen gjort gemensam sak kring ett antal centrala politikområden: kriminalitet, migration och energi.

Även om det också inom dessa områden finns meningsskiljaktigheter, så är det mer än vad den andra sidan åstadkommit.

Ulf Kristersson upprepar att det är bra att samarbeta kring frågor man är överens om. Förhandlingar brukar dock oftast handla om det man inte är överens om. Och här väntar ett antal svåra nötter för högeroppositionen.

Det handlar om välfärdspolitiken – socialförsäkringarna närmare bestämt – biståndet, skolan, vården, asylpolitiken i vissa delar, pensioner samt kultur- och mediepolitiken.

Tuffaste problemet

Den tuffaste frågan är sannolikt den om arbetslinjen. M och även KD och L vill begränsa och sänka bidrag och sänka skatten på arbete, vilket de menar stimulerar arbetslinjen.

SD vill inte ha jobbskatteavdrag som finansieras med sänkt a-kassa. Tvärtom vill de behålla den tillfälliga höjningen som infördes under pandemin. De vill även höja taket i sjukförsäkringen och säger nej till Moderaternas bortre gräns.

Biståndet vill både M och SD sänka, vilket KD och L inte vill, även om KD-ledaren Ebba Busch öppnat för förhandlingar. M, KD och SD vill "smalna av" public service och även införa olika metoder för att garantera sakligheten. Liberalerna slår vakt om dagens public service.

Alla vill förbättra för landets pensionärer, men SD vill skrota dagens pensionsgrupp som de andra ingår i och gå betydligt längre i förändringar av systemet.

Skolan vill L och SD förstatliga, det vill inte M och KD. Vården vill KD och delvis SD förstatliga, men det vill inte M och L.

Även om alla fyra är överens om att strama åt asylpolitiken och att Sverige ska ligga på EU:s miniminivå, har SD gått betydligt längre i sin tolkning av vad det innebär konkret än vad de andra ställer upp på rakt av. Inte minst förslaget kring hbtq-personer har väckt hård kritik.

Anderssons huvudvärk

Även Magdalena Andersson (S) lär få huvudvärk om hon får chansen att bilda regering.

På vänstersidan står svårigheten framför allt i att kunna jämka Centern och Vänsterpartiet. De båda har i grunden helt olika syn på hur skatter ska tas ut och hur företag ska drivas.

– Att lyssna på Nooshi Dadgostar är som att lyssna på ett gammal Rederiet-avsnitt på repris. Det är mycket känslor, det är lite nostalgi, och man vet redan hur det slutar: allt är ägarnas fel, sa C-ledaren Annie Lööf i Expressens partiledardebatt.

Även om V sagt sig vara kompromissvilligt om man får regeringsförhandla så föreslår partiet omkring 60 miljarder i skattehöjningar nästa mandatperiod – bland annat på aktieutdelningar och kapitalvinster – medan C går till val på att sänka skatten på jobb, boende och sparande.

Friskolorna splittrar

Synen på friskolor delar också partierna. V, S och MP vill på ett eller annat sätt förbjuda vinstuttag eller att överskott ska återinvesteras i verksamheten medan Centerpartiet säger nej till ett vinstutdelningsförbud – även om man vill se en hårdare reglering av friskolor.

MP har stora problem med skattesänkningar på bensin och diesel, samtidigt har S öppnat för att förlänga en tillfällig skattesänkning på drivmedel som löper ut den 1 oktober.

Reduktionsplikten är en annan hjärtefråga för MP, som anser att den behöver räknas upp för att klara utsläppsmålen. Även C anser att reduktionsplikten är viktig, samtidigt som V tycker att utformningen är ohållbar i dagsläget eftersom den enligt partiet äventyrar den biologiska mångfalden.

Turkiet spökar

En annan svår fråga blir Sveriges Natomedlemskap. Medan Socialdemokraterna har svängt håller Vänsterpartiet och Miljöpartiet kvar i sitt Natomotstånd och partierna vill inte heller att Sverige ska exportera några vapen till Turkiet med hänvisning till att landet krigar i Syrien.

MP och V har också varit kritiska till den uppgörelse som Sverige gjort med Turkiet i samband med Natoprocessen. Magdalena Andersson har ifrågasatt V:s regeringsduglighet när partiföreträdare stod med PKK-flaggor i Almedalen.

Försvaret ska samtidigt byggas ut för att matcha Nato-mått och detta vill Socialdemokraterna finansiera med en ny beredskapsskatt för att inte tränga undan satsningar på välfärden. C säger blankt nej till en sådan skatt.

S vill ha en migrationspolitik i linje med andra EU-länder, C står bakom den migrationslag som kom till efter flyktingkrisen. MP och V vill å sin sida åter ha permanenta uppehållstillstånd som huvudregel och inte lika strama regler för asylsökande.