Söker man om medlemskap finns det en period då ens läge och säkerhet kan vara extra utsatt enligt Andersson – före det att anslutningen är ett faktum.
Hon och Finlands statsminister Sanna Marin mötte den tyska förbundskanslern och hans regering för överläggningar om säkerhetspolitiken på den tyska regeringens tvådagarssamling utanför Berlin.
– De kan räkna med vårt fulla stöd, sade Scholz efter mötet.
Gäller oavsett
Han tillade att det gäller oavsett vilket de båda ländernas beslut blir.
– Vi följer noga debatten i de båda länderna, säger Scholz och framhåller att ministrarna i hans regering underströk sitt stöd för ett eventuellt medlemskap, om Sverige och Finland bestämmer sig för det.
– Men det är Sverige och Finland som avgör, tillägger han.
Magdalena Andersson konstaterade efter mötet att den ryska aggressionen mot Ukraina ändrat den säkerhetspolitiska spelplanen i Sverige och Europa.
– Säkerhetssituationen kräver ett ännu närmre samarbete mellan länderna runt Östersjön, inom EU och tillsammans med våra transatlantiska partners.
Varken Andersson eller Marin gav några nya besked om vartåt Natodiskussionerna lutar, annat än att den säkerhetspolitiska analysen pågår.
– Analysen inkluderar framtida internationella försvarspartnerskap, inklusive Nato. Alla alternativ finns på bordet, säger Magdalena Andersson.
Roll inte uppe
I samband med sitt förstamajtal i söndags underströk Magdalena Andersson att Sverige å sin sida väntas ge några slags säkerhetsgarantier till andra Natomedlemmar om det blir anslutning.
– För Sveriges del, om vi går med i Nato, handlar det om att vi har ett särskilt ansvar för Östersjön skulle jag tro, sade statsministern.
Enligt henne är det naturligt att man inom Nato får ta ett större ansvar för säkerheten i den region man befinner sig i. För Finland kan det bli aktuellt att ta ett särskilt ansvar för de baltiska staternas säkerhet.
Efter mötet sade Andersson att frågan om Sveriges roll vid ett Natomedlemskap inte hade varit uppe.
För Tyskland, och Nato, skulle ett svenskt och finskt medlemskap ha stor betydelse och fylla ett tomrum mellan de baltiska länderna, Polen, Tyskland och Norge.
Scholz i skottgluggen
Den tyska regeringen, inte minst Scholz som ny förbundskansler, har fått mycket och hård kritik för velighet och naivitet i förhållande till Ryssland. Det gäller även efter invasionen av Ukraina, trots att beslut tagits om vapenleveranser till Ukraina och en enorm upprustning av det egna försvaret. Det är steg som var mer eller mindre otänkbara före invasionen.
Men det är inte Scholz och hans socialdemokratiska parti (SDP) som varit pådrivande för vapenstödet till Ukraina, utan det tyska miljöpartiet De gröna som haft huvudrollen. Scholz beskrivs som den som tvekar och försenar medan De gröna och den andra koalitionspartnern, liberalerna i FDP, driver på.
Det tyska stora beroendet av gas och olja från Ryssland har inte gjort besluten enklare och tidigare tyska S-toppar pekas ut som Putinkramare i och med att de tagit uppdrag hos den ryska energijätten Gazprom eller bäddat för det nu avbrutna gasledningsprojektet Nordstream 2.
Men Magdalena Andersson motsatte sig efter mötet bilden av att Scholz skulle dra benen efter sig om stöd till Ukraina.
– Han har visat på ett otroligt ledarskap, sade Andersson och tog som exempel Scholz beslut att snabbt öka försvarsutgifterna till motsvarande 2 procent av BNP.