Grundmatematiken är att en statsministerkandidat inte får ha 175 eller fler röster emot sig för att godkännas av riksdagen.
S + MP
Den rödgröna regeringen kommer tillbaka. Det kräver att Centerpartiet och Vänsterpartiet tolererar Stefan Löfven i statsministeromröstningen. En risk, ur Löfvens synvinkel, är att centerpartisten Helena Lindahl röstade nej till honom 2019. Skulle hon även göra det i en ny statsministeromröstning får Löfven en majoritet emot sig, med ett mandats marginal.
Eftersom januariavtalet har fallit, kan det bli svårt för en S-MP-regering att få igenom en budget i höst. Om M, KD och SD röstar på samma budgetförslag så kommer det att få fler röster än en budget som stöds av S, MP och C.
För att vara säker på att budgeten går igenom måste Löfven säkra stöd från C och V, men C har hittills sagt tvärt nej till att förhandla med V. Frågan är om Stefan Löfven kan få V med sig på ett sätt som accepteras av C.
S försöker också att locka L att vara med och förhandla om höstbudgeten, även om de röstar nej till Stefan Löfven, men har hittills fått kalla handen.
M + KD
En borgerlig regering med stöd av Liberalerna och Sverigedemokraterna. Men om alla riksdagsledamöter röstar enligt partilinjen kommer det att saknas ett mandat.
Moderatledaren Ulf Kristersson kan dock hoppas på att centerpartisten Helena Lindahl stödjer honom i statsministeromröstningen, så som hon gjorde efter valet 2018. I så fall räcker mandaten precis.
Men det kräver att Lindahl - eller någon annan – bryter mot partilinjen, eftersom Centerpartiet inte kan stödja ett regeringsalternativ där SD får inflytande.
M + KD + L
Som i alternativet ovan, men med liberaler i regeringen.
Mittenregering
Centerledaren Annie Lööfs lösning. Skulle till exempel kunna vara januaripartierna eller ett bredare alternativ där både S och M ingår.
Inget av mittenalternativen verkar särskilt troligt i dagsläget, eftersom Liberalerna har beslutat sig för att lämna januarisamarbetet och nu förespråkar en borgerlig statsminister. Och huvudkombattanterna S och M verkar inte sugna på att samarbeta.
M + KD + L + C
En regering med de gamla allianspartierna är inte realistisk av flera skäl. Partierna har inte tillräckligt många mandat själva, och C vill inte ta stöd av SD.
Dessutom skulle en alliansregering få svårt att få igenom sin budget eftersom de rödgröna partierna har fler mandat.
Sedan valet 2018 har M, KD och L omprövat sin inställning till SD, och det är länge sedan som en alliansregering var huvudalternativet för de borgerliga partierna.