– Det här kommer ju väldigt sent, läget på marken förändras hela tiden och regeringens senfärdighet att agera kan komma att orsaka stora problem med att faktiskt få tag i de här individerna och deras familjemedlemmar, säger Callis Amid.
Sedan flera år driver han och Stefan Olsson, numera moderat regionråd i Uppsala och tidigare bland annat analytiker vid Totalförsvarets forskningsinstitut, kampanj för tolkar som Försvarsmakten hade anställda under tiden fram till 2014. Det handlar om de bland tolkarna som inte fick sina skyddsskäl prövade då och därmed inte fick möjlighet att komma till Sverige och få uppehållstillstånd.
Det som är bra nu, framhåller han, är att regeringen tar det ansvar som Sverige inte tidigare har tagit gentemot lokalanställda som gjorde den svenska insatsen möjlig. Dessutom rör det inte längre enbart tolkar.
Två veckor sent
Men det som sker nu borde ha skett för två veckor, eller tio dagar sedan. Nu är svårigheterna, på grund av talibanernas framfart, mycket större.
– För som läget är nu på marken så är stora delar av Kabuls flygplats under kontroll av talibanerna, liksom Kabul som stad, säger Amid.
Han säger att han har kontakt med personer i Afghanistan som finns med på Försvarsmaktens lista över 300 personer som någon gång arbetat för dem under perioden 2006–2014.
– De är djupt oroliga över händelseutvecklingen och undrar hur de ska gå tillväga, säger Callis Amid.
Han framhåller att de hittills har lyckats hålla kanalerna öppna, även med dem som inte befinner sig i Kabul.
– Så länge som det finns tillgång till el och internet har vi möjlighet att följa dem. Talibanerna har ju inte strypt internet i Mazar-e-Sharif och förhoppningen är att de inte gör det. Men det vet vi ju inte.
Sverige och regeringar i en rad andra länder, som nu tömmer sina ambassader och på ett eller annat sätt försöker ta ansvar för lokalanställda, hävdar att de tagits på sängen av den snabba utvecklingen och bristen på motstånd från afghanska regeringsstyrkor.
Inte förvånad
Callis Amid är dock inte förvånad.
– Nej, det är jag inte. Jag menar att det har varit känt under en längre tid att regeringens säkerhetsstyrkor i form av armén och polis är dåligt samövade och dåligt tränade. De har inte varit i ett tillstånd att kunna ombesörja nationell säkerhet, det visste vi redan innan Isaf-insatsen avslutades 2014, säger Amid.
Han pekar på att det framgår i rapporter från bland annat Totalförsvarets forskningsinstitut. Han framhåller att det faktum att Afghanistan är ett klansamhälle också innebär att lojaliteten inte ligger hos statsmakten, utan hos lokala krigsherrar och andra aktörer. Det är där, utom möjligtvis i Kabul, som makten ligger.