Det finns en stor frustration bland många poliser. Frustrationen handlar om en enormt viktig rättighet för alla brottsmisstänkta – den om rätten att tiga – som man upplever utnyttjas på ett sätt som inte var tänkt. Och om att det finns en risk att personer kan sitta frihetsberövade för brott i onödan.
– Jag tycker att en misstänkt ska få ljuga och undanhålla information. Man ska ha rätt att vara tyst också, men då har man inte gjort något för att urskulda sig själv. Om en historia sedan kommer i rättssalen, på samma frågor som vi redan ställt i ett polisförhör och inte fått svar på, borde inte den historien ha samma värde, säger Tomas Lindqvist, utredare vid polisen i region Stockholm.
Blir sittande
TT har varit i kontakt med flera erfarna utredare och förhörsledare som upplever att en förändring skett under åren. Det har blivit mer regel än undantag att misstänkta håller tyst eller svarar "ingen kommentar" då de förhörs som misstänkta för brott.
Utredarna ser flera problem med detta, varav ett är att misstänkta som inte pratar riskerar att få sitta frihetsberövade i onödan. Om de bara berättat kunde deras roll klargöras.
– Dels kanske de inte hade med brottet att göra, men i och med att de inte berättar någonting blir de sittande eftersom vi har saker som tyder på att de är inblandade. Dels kan de ha haft en mycket mindre del i händelsen, och berättade de det skulle de inte behöva vara frihetsberövade, säger polisen Ulf Sundström, utredare vid Huddingepolisen.
Anpassar försvaret
En annan mycket omdebatterad konsekvens är att misstänkta ibland håller tyst genom alla förhör under utredningen, för att sedan anpassa sin berättelse inför rättegången då de fått reda på vilken bevisning som finns mot dem. Och som lagen ser ut i dag gäller omedelbarhetsprincipen: enkelt förklarat att domstolen endast får döma på det som framkommer under rättegången.
– Konsekvensen i slutändan är att det blir en ickesanning i rättssalen, som är full av lögner och tillrättalagda episoder. Effekten blir att skyldiga går fria, säger Tomas Lindqvist.
Hans kollega Peter Karlsson tror att det här riskerar att urholka förtroendet för rättsväsendet:
– Många som hör om det tror jag känner spontant “hur fasen gick det här till”? Hur kunde de få facit i hand och sedan tillrättalägga sin berättelse i efterhand, så den passar deras syften? Det är för många en märklig ordning, säger Karlsson.
Bromsa processen
Tomas Lindqvist skulle önska att åklagare oftare bromsade rättegången när misstänkta kommer med helt nya berättelser i domstolen.
– De kunde säga "nu kommer du med en ny historia, då måste vi kontrollera den", och så får förhandlingen tas om. Kommer de misstänkta sedan med en annan historia, då måste vi kontrollera den med, förklarar han och fortsätter:
– Det hade varit perfekt för vår del. Det blir långdraget, det blir kostsamt ekonomiskt, men då tappar det här med att man kan tillrättalägga sin historia i tingsrätten sin effekt.
Nyligen gick flera lagförslag igenom som innebär en viss uppluckring av den så kallade omedelbarhetsprincipen. Peter Karlsson anser dock att rättegångsbalken, som reglerar hur bland annat rättegångar vid brottmål går till, bör ses över.
– Vi ser ju över allting annat som styr det här samhället och uppdaterar det efter hur tiderna förändras. Det måste ju vara dags att se över stora delar av rättegångsbalken också.