Den princip som varit gällande fram tills nu har exempelvis inneburit att ett videoförhör som gjorts med en kvinna som misshandlats av sin partner minuterna efter att polisen kommit till hemmet inte används i rätten. I stället har förhöret tagits om med kvinnan under själva förhandlingen.
Lagändringen innebär en uppluckring av denna princip, som gällt i svenska domstolar sedan rättegångsbalken trädde i kraft 1948 och som säger att ett mål i domstol ska avgöras på det som sägs under rättegången.
Förändringen som riksdagen klubbade i november innebär att det blir möjligt att i högre utsträckning spela upp och använda sådana tidiga videoförhör som bevis i rättegångar.
Det blir även möjligt att i fler fall ta upp bevis i domstol, exempelvis höra ett vittne eller en målsägare, innan åtal har väckts, och sedan använda det i stället för att hålla ännu ett förhör under rättegången.
Tillåta video
– Det som nu blir möjligt är att i större utsträckning kunna presentera uppgifter som är lämnade under rättssäkra former tidigt under förundersökningen och i så nära anslutning till händelsen som möjligt, säger Magnus Johansson.
Han är vice överåklagare vid Åklagarmyndighetens utvecklingscentrum i Malmö och leder arbetet med att ta fram vägledning till åklagare för att underlätta implementeringen av de nya reglerna.
Förhoppningen är bland annat att ändringen ska leda till mer riktiga berättelser som inte påverkats av yttre faktorer, som påtryckningar från andra personer eller från vad man läst i tidningen. Tanken är även att det ska leda till en effektivare och mer förutsägbar rättsprocess.
För att behålla rättssäkerheten ställs krav på att även den misstänkte och dennes försvarare får möjlighet att förhöra personen i anslutning till det tidiga förhöret. Det blir då upp till åklagaren att avgöra hur mycket information om utredningen som försvaret ska få ta del av för att kunna hålla ett effektivt förhör.
Inte jämställt
Mia Edwall Insulander, generalsekreterare för Advokatsamfundet, anser att förändringen innebär en försämring för den misstänktes möjligheter att förbereda sitt försvar.
– Det är ju ett slags åsidosättande om principen om att parterna ska vara jämställda i processen.
Eftersom det är åklagaren som bestämmer vad försvaret ska få veta om utredningen finns en risk att försvaret inte får tillräcklig information för att kunna hålla ett effektivt motförhör, säger hon.
– Den misstänkte och försvararen har allt underläge för man vet inte vilka uppgifter man eventuellt går miste om.
För åklagaren gäller det att väga risken att försvåra utredningen genom att lämna för mycket information, mot att ge tillräckligt underlag till försvaret så att ett bra motförhör kan hållas. Enligt Magnus Johansson ligger det i åklagarens intresse att dela med sig av så mycket relevant information som möjligt.
– Det finns inget självändamål för åklagaren att hemlighålla bevis på ett sätt som inte är okej. Det drabbar ju bevisvärdet och kanske hela tilltron till systemet.
Kan kalla vittnen ändå
Han understryker även att möjligheten för försvaret att kalla exempelvis ett vittne eller ett brottsoffer till förhör under rättegången kvarstår, om det uppstår frågor hos försvaret efter att man fått ta del av hela utredningen, som blir offentlig först när åklagaren väckt åtal.
Enligt Mia Edwall Insulander finns risk att det ofta kommer bli just så, vilket gör att den effektivitetsvinst man tänkte sig att reformen skulle leda till försvinner.
Johansson absoluta tro är dock att förändringen får ett positivt utfall.
– I slutänden är det en reform som kommer ge bättre underlag att meddela materiellt riktiga domar, säger han.
