Från att skilsmässorna ökat under några år, verkar färre par nu vilja separera – i alla fall gör färre slag i saken.

Under 2021 ansökte 28 296 par om skilsmässa hos landets tingsrätter. Det är 10,5 procent färre än under 2020, då 31 613 par ville skiljas.

I pandemins inledningsskede varnare många för att skilsmässorna skulle kunna komma att öka, men med facit i hand visar sig nu motsatsen.

Tolkas försiktigt

Glenn Sandström, docent i historia med inriktning på demografi vid Umeå Universitet, forskar om levnadsvanor och menar att statistiken bör tolkas med försiktighet.

– Vi vet inte vad det är som gör att vi har den här nedgången nu, vi har inte hunnit studera det.

Givet vad som är känt om det som orsakar skilsmässor hade det snarare varit rimligt att vänta sig en ökning, påpekar han.

Det finns en rad faktorer som höjer risken att par bryter upp. De starkast inverkande är våld i relationen, allvarliga konflikter kring pengar eller barnuppfostran, konflikter med släktingar, missbruk och psykisk ohälsa.

Färsk forskning från europeiska länder som Spanien, Österrike och Tyskland visar på att våld i nära relationer har ökat under pandemin – så även i Sverige. I Europa har man har också kunnat se en ökning av psykisk ohälsa. Därtill tenderar alkohol- och drogkonsumtionen ha ökat under perioder av nedstängningar.

Uppskjutna separationer

Men i Sverige har alkoholkonsumtionen i stället minskat. Här, till skillnad från länder som genomfört hårdare nedstängningar, verkar människor också ha mått bättre generellt under pandemin. Nedstämdhet ökade inte, däremot blev lätta stress- och sömnbesvär vanligare efter maj 2020, enligt undersökningar som Folkhälsomyndigheten gjort.

– Man skulle kunna tänka sig att den här stressen skulle destabilisera relationer så att vi fick en ökad skilsmässofrekvens, men så blev det inte, säger Glenn Sandström, men höjer också ett varningens finger för att separationer, snarare än att ha uteblivit i stället har skjutits upp.

– Jag skulle inte bli förvånad om vi kommer att se en postpandemisk uppgång i skilsmässorna, att relationer som man av olika skäl har upprätthållit under de här exceptionella omständigheterna tar slut. Det vill säga att när saker återgår till mera normala förhållanden så finns en hel del uppskjutna separationer som kommer att realiseras.

När de yttre omständigheterna blir mer osäkra så tenderar människor att skjuta upp olika risker. Skilsmässa är kanske inte minst en ekonomisk risk men också en psykologisk påfrestning. Människor sitter helt enkelt ned i båten och fattar inte lika radikala beslut när det stormar i omgivningen, förklarar Glenn Sandström.

– Man har dragit sig för att agera på en efterfrågan på separation på grund av att man upplevt det mer praktiskt svårgenomförbart under pandemin.

Färre frestelser

De stora skilsmässosäsongerna äger traditionellt rum på hösten efter sommarsemestern och på vintern efter julledigheten. Forskningens förklaring är dels den ökade exponering – att man varit mer tillsammans – och dels att man kanske fått tid att tänka över parsituationen under pausen från jobbvardagen.

Pandemin har onekligen bjudit på mer tid tillsammans och par där bägge arbetat hemma har fått känna på ökad exponering. Ett skralare nöjesliv med bitvis stängda krogar, biografer och andra verksamheter har också bidragit till att vi varit hemma mer.

Men det här behöver inte enbart bara negativt. Det anser psykologen Allan Linnér med ett helt yrkesliv av parterapi bakom sig.

– Det finns färre tillfällen att vara otrogen, att träffa någon – frestelserna är färre. Det finns helt enkelt inte lika mycket stimuli som kan bidra, säger han men understryker att de utmaningar pandemin innebär för en samborelation kan slå åt två håll.

– För en del innebär det en chans till fördjupning, vila, återhämtning, större gemenskap, att kunna värdesätta det man har. För andra kanske det innebär att man blir ännu mera stärkt i att separationen är ett riktigt beslut, men man låter det bero tills vidare, säger han och tillägger att en separation med barn inblandade innebär ett jättesteg med flera olika typer av konsekvenser.

– Det talar för att man sitter ner i båten i hopp om att kunna rida ut stormen.

Kriser påverkar

För att djupare förstå vad som påverkar pardynamiken går det att dra paralleller till andra kriser som kan drabba en tvåsamhet. Ett exempel är ett ungt föräldrapar som förlorar sitt barn – en händelse som prövar relationen på ett brutalt och inte sällan leder till separation.

– En anledning kan vara personernas olika sätt att hantera det som hänt, säger Allan Linnér.

Till exempel kan kvinnan känna ett starkt behov av att vara kvar i sorgen, medan mannen tvärtom känner ett behov av att resa sig och gå vidare.

– Då kan den olikheten, utöver förlusten i sig, bidra till att förlusten blir svårare att hantera: "Hur kan du snacka om att gå på bio, med tanke på...?".

På liknande vis kan den direkta oro och rädsla som smittspridningen medfört skapa anspänning – om parternas sätt att hantera krisen skiljer sig åt.

– Om en blir mer och mer orolig och handlingsförlamad, passiv, upptagen, ältande – ständigt sitter och kollar på rapporter om smittoläget – och den andra säger "jag vill inte se mer än en rapport per dag", så kommer det att färga relationen, säger Allan Linnér.