Minskningen av antalet församlingar speglas också i en minskning av antalet medlemmar. Vid årsskiftet hade den svenska frikyrkligheten, i vid bemärkelse, drygt 220 000 medlemmar jämfört med 243 000 vid millennieskiftet.

Siffrorna kommer ut Frikyrkoundersökningen, en rapport som sammanställs vart femte år på uppdrag av Sveriges Frikyrkosamråd.

Det innebär att 2,1 procent av befolkningen nu är medlemmar i en frikyrka. Det är en minskning sedan millennieskiftet, då andelen var 2,7 procent.

– Det är visserligen en minskning, men i förhållande till andra delar av folkrörelsesverige är det en blygsam minskning. Om man skulle jämför med anslutningsgraden till politiska partier så framstår frikyrkan som ett under av kontinuitet, säger Ulrik Josefsson, teologi doktor i kyrkovetenskap i en kommentar till undersökningen resultat.

Kartan ritas om

Den svenska frikyrkokartan håller på att ritas om. Områden som tidigare varit svaga fästen för frikyrkan växer eller minskar betydligt mindre än traditionellt starka områden.

– Att frikyrkan växer i de områden där den traditionellt stått som svagast är den enskilt mest positiva observationer vi gjort i årets undersökning, säger Øyvind Tholvsen.

De senaste åren har pendlingskommunerna runt storstäderna den starkaste utvecklingen med flera nystartade församlingar och ett ökande medlemstal.

– Flytten till storstaden är oerhört central, säger Øyvind Tholvsen.

Ett starkt fäste

Jönköpings län har traditionellt varit ett starkt fäste för frikyrkan. Länet hade vid millennieskiftet över tio procent av befolkningen som medlemmar i frikyrkan. Men där tappar man nu mark. 2020 är den siffran nere på runt åtta procent.

Men i traditionellt svagare områden som Skåne, Stockholm/Mälardalen och Halland är trenden motsatt. Där grundas fler nya församlingar och medlemsantalet ökar eller minskar betydligt långsammare.

Ändå har i dag Stockholm en frikyrkoförsamling per 10 000 invånare. I Jönköping är den siffran så låg som en per 1 600 invånare.

Förlorar fäste

Överlag pekar många trender neråt. Och något som oroar är åldersstrukturen av frikyrkans medlemmar. Där visar siffrorna att man har en jämförelsevis stark representation bland medlemmarna i åldersgrupperna över 50 år. Men i de yngre åldersgrupperna har man svårt att nå ut.

– Frikyrkan förlorar sakta men säkert fäste i varje ny generation, konstaterar Øyvind Tholvsen.

Göra saker tillsammans

Ulrik Josefsson tänker att det också kan ha göra med det samhälle i vilket frikyrkan verkar.

– Vilket utrymme finns det i den svenska kulturen för den här typen av organiserad religiositet. Vi är ett av världens mest individualistiska länder. Många vill tro på sitt sätt. Men hela frikyrkan bygger på att man gör någonting tillsammans. Man vill vara en gemenskap, funderar han.