Solvarma träbryggor mellan prasslig vass, smattret från masten på en segelbåt, måsarnas skratt, flakmopeder och doften av tjära och nyrökt fisk. Man kan lätt förledas att tro att man är på Västkusten – men icke. Vi befinner oss mitt i Sveriges fjärde största sjö, närmare bestämt på Vinön.

Redan på färjan ser vi en stor havsörn som seglar högt på breda vingar. De senaste åren har rovfågeln ökat i antal och i dag finns det flera bon på sjöns små holmar.

Gamla nät

Strax bortom färjeläget brer landskapet ut sig med bondgårdar och villaträdgårdar. Här och var ligger trasiga ryssjor och stora nystan av gamla nät som minner om tiden när alla fiskade.

– Fisket har alltid varit centralt på Vinön. På 1800-talet var det tuffa tider, då fiskade folk ihop till Amerikabiljetten här, säger Johan Nilsson, en av tiotalet fiskare på ön.

Senare, på 1900-talet, gjorde ångbåtarna mellan Örebro och Stockholm ofta uppehåll utanför Vinön för att lasta kräftor och gös som sedan såldes i huvudstaden där de skattades högt. Det sägs att Örebroförfattaren Hjalmar Bergman blev serverad "Hyalmare krebs" i Wien i början på 1900-talet.

Varmt och kryddigt

Gösen är så att säga ryggbenet i Johans verksamhet, men i dag är det kräftdags och vi får följa med för att fiska det svarta guldet.

– De måste vara minst 100 millimeter från nos till stjärt, säger Johan och slänger de som inte håller måttet överbord.

Många kommer till Vinön för att vandra. Det finns fina stigar både utmed vattnet och kors över ön. Vi snörar på oss gympadojorna och promenerar längs västra sidan. Vandringsstigen går genom tallskogen, det doftar varmt och lite kryddigt. Ganska snart når vi den lite gömda badstranden Harset dit öborna gärna går. Den är inte stor men på håll ger den ett nästan tropiskt intryck med sin frodiga grönska. Vi vilar en stund under ett träd och ser hur de gräddigt skära molnen jagar varandra över himlen. Fortsätter man kommer man till Norra badet, öns största badplats och camping. Här finns en nostalgiskt gammal kiosk som säljer glass och fika, liksom räkor och varmrökt lax från Nygårds Rökeri.

Egen kultur

Eva Widlund var den sista läraren i öns skola som stängde på 1990-talet. I dag håller hon i lokaltidningen och guidar grupper.

– Det finns en sorts tjusning i att bo på en ö. Det är ett härligt liv på sommaren med alla turister, och ett helt annat tempo resten av året.

Precis som de flesta öar präglas Vinön av en egen kultur som skiljer sig lite från den på fastlandet. Det råder stor gemenskap och generositet mot varandra här, menar Eva.

– Sen har vi också egenskapen att tala i termer av väderstreck, även inomhus. ”Tidningen ligger öster om spisen”, kunde de gamla vinöborna säga, och det lever kvar till viss del än.

Att besöka Vinön är lite som att resa tillbaka i tiden – till en lugnare och vänligare värld.

Det finns ingen affär på ön i dag, men den som vill handla med sig av Vinöns delikatesser behöver inte bli besviken. Skyltar längs huvudvägen signalerar var man kan köpa både gös, kräftor och annan fisk. Utbudet varierar från dag till dag beroende på väder, fiskelycka och humör.

Kräftkok

Vi kör in till Åke Brynolfson som är yrkesfiskare på heltid. Han håller precis på att förbereda ett kräftkok och låter ett lass svarta kräftor rassla ner i det kokande vattnet. Några minuter senare får vi provsmaka. Åke visar på ytterligare en ö-egenskap – tilliten. Medan han grejar med kräftkoket inne i ladan ligger hans plånbok på bänken utanför. När jag påpekar det skrattar han bara och skojar:

– Det gör inget, den är full så jag måste ändå skaffa en ny!

Tack vare att ön omges av sommarvarmt sjövatten har Vinön något av ett medelhavsklimat; det är lite soligare, varmare och mer pålitligt än på fastlandet. I trädgårdarna växer persikor, och stora buddlejor lockar till sig mängder av fjärilar med sina doftande lila blomstänglar.

Hjälmargös

I den gamla skolan mitt på ön finns i dag ett kafé med en stor trädgård och syrenberså där gäster kan söka svalka. Närmare fiskeläget vid stora vägen ligger Vinöns Värdshus, en stor gul villa kantad av ölandstok. Under sommaren drivs restaurangen av krögarna Johan och Annika Öhman. I en övertäckt tillbyggnad med ölhallskänsla har man placerat ut både långbord och plats för mindre sällskap på behörigt avstånd. Här står ofta underhållning på schemat; pubkväll, livemusik och musikquiz. Menyn är givetvis lokal, den nyuppdragna hjälmargösen serveras med smörsås och sidfläsk. Johan Öhman sticker ut hakan och utlovar också Mellansveriges bästa burgare. Den är stor och saftig och serveras norr om en generös hög frasiga pommes frites.