Den 10 februari 2009. Den amerikanska satelliten Iridium 33 färdas på sin polära bana, 780 kilometer från jorden.

På samma höjd går den uttjänta, ryska satelliten Kosmos 2251.

Båda rymdfarkosterna väger hundratals kilo, Kosmos 2251 nästan ett ton. De rusar fram i uppskattningsvis 35 000 kilometer i timmen när deras omloppsbanor plötsligt korsas ovanför norra Sibirien. Smällen är oundviklig och monumental. Den första, stora krocken mellan två rymdfarkoster är ett faktum.

Satellitkrocken pekar på behovet av ett mer detaljerat regelverk för rymdverksamhet. De konventioner som slöts i rymdålderns inledning räcker helt enkelt inte längre.

Trångt där uppe

Sedan den första satelliten, Sputnik 1, sköts upp har mer än 12 000 satelliter lagts i omloppsbana runt jorden. 7 600 befinner sig fortfarande i rymden, varav 4 700 i bruk. Och fler blir det, i takt med att nya, omfattande satellitprojekt genomförs. Och eftersom satelliterna behöver befinna sig på ett visst avstånd från jorden för att göra nytta börjar det bli trångt, med rymdmått mätt.

Den annalkande trafikstockningen påverkar alla. Satelliterna förser inte bara forskare, meteorologer och militärer med bilder och data för analyser, planering och spaning. I svårtillgängliga eller outvecklade områden är satelliter en förutsättning för internetuppkoppling och telefoni. Och vem som helst som använder kartfunktioner med positionering i sin mobil, kanske i en banal jakt på närmaste bensinmack, gör ju det tack vare satelliter.

– Om du äter bröd använder du rymdteknologi indirekt, eftersom EU:s jordbruksstöd monitoreras helt genom rymdteknik, tar rymdrättsexperten Katrin Nyman Metcalf, adjungerad professor vid Tallinns tekniska universitet, som ytterligare ett exempel.

Så hur hålla ordning på all rymdtrafik?

– Det pratas nu om trafikregler för rymden, i form av förbättrade licenssystem för uppskjutning. Det är på det sättet man kan kontrollera att det inte blir för trångt. Samhället är ju helt beroende av att satelliter kan skjutas upp utan att krocka och utan att inkräkta på andras positioner, säger Katrin Nyman Metcalf.

Till kyrkogården

Runt jorden cirklar också rester av tidigare farkoster i form av oräkneliga mängder småskräp och tiotusentals skrotbitar av större storlek, från en decimeter och uppåt.

Nyligen, den 15 november, blev det känt att Ryssland låtit en robot träffa en av landets uttjänta satelliter, med ett veritabelt skrotmoln som följd. Besättningen på Internationella rymdstationen, ISS, tvingades till och med att förbereda evakuering. USA rasade och experterna varnade för en kommande skrotlavin.

För med tanke på den fart skrotbitarna håller kan även en ganska liten sådan ställa till med förödelse.

– Rymdskrotet är både ett miljö- och ett säkerhetsproblem. Med mer och mer skrot blir det mindre plats kvar för de rymdaktiviteter som behövs. Det finns riktlinjer om hur skrot ska hanteras, men några bindande regler finns inte. Det har varit svårt att få stater att komma överens om regler, så det som sker nu är tack vare riktlinjer, konstaterar Karin Nyman Metcalf.

Enligt riktlinjerna ska uttjänta satelliter puttas ned så att de brinner upp i atmosfären, eller förpassas till en kyrkogårdsbana, det vill säga en högre omloppsbana där de inte är i vägen för de aktiva satelliterna.

Förr eller senare behövs dock en storstädning. Den europeiska rymdstyrelsen Esa ligger långt framme i planerna på att skicka upp en specialkonstruerad skrotsamlarfarkost, Clearspace-1, men även om projektet skulle lyckas måste fler insatser till.

Locka företag

Just rymdmiljön berörs i det kommande förslaget till en uppdaterad svensk rymdlag. Jo, det finns en sådan men den omfattar endast sex paragrafer och har gällt i snart 40 år.

När den skrevs var rymdverksamhet en statlig angelägenhet för ett fåtal länder. Nu, i den epok som Esa kallar Space 4.0, är rymden kommersiellt högintressant.

– Man kan sammanfatta behovet av en ny rymdlag i två ord: privata aktörer. I dag är ju rymden i princip tillgänglig för alla. Så om man i Sverige vill bedriva kommersiell rymdverksamhet är det väldigt viktigt att reglerna är glasklara, vad gäller till exempel ansvarsförsäkringar och skadestånd om något skulle hända. Nya rymdlagar poppar upp i princip alla länder nu, så Sverige måste också ha en för att inte riskera att kommersiella aktörer avstår från etablera verksamhet här, säger Christer Nilsson, ställföreträdande generaldirektör vid Rymdstyrelsen.

Saken blir inte mindre angelägen av det faktum att Sverige har ambitionen att kunna skjuta upp satelliter i omloppsbana från rymdbasen Esrange, öster om Kiruna.

– Oavsett vem som äger satelliten har den stat där uppskjutningen sker ett ansvar. Därför måste vi ha en klar och tydlig rymdlag på plats, säger Christer Nilsson.

Andra baser, bland andra Andøya i Nordnorge, konkurrerar om att bli den första i Europa med kapacitet att skjuta upp satelliter i omloppsbana. Det land som hinner först sällar sig då till ett dussintal andra i världen.

Skydda intressen

En annan viktig aspekt är att Sverige måste kunna skydda sina säkerhetsintressen i rymden.

Detta innebär att berörda myndigheter – Rymdstyrelsen i samråd med Säpo och försvarsmakten – måste kunna kontrollera att tillstånd till rymdverksamhet från svenskt territorium inte utnyttjas till att störa eller skada vitala svenska funktioner och att tillstånd kan suspenderas om så krävs, förklarar Christer Nilsson.

– Den nya rymdlagen kommer att vara betydligt mer utförlig i hur detta ska ske.

En moderniserad rymdlag kommer sannolikt också att konkretisera rymdaktörernas miljöansvar. Den som får tillstånd att bedriva verksamhet från Sverige förbinder sig också att lämna så lite spår efter sig som möjligt.

Utredningen ska också blicka framåt och peka på vilken lagreglering som kan behövas om Sverige ska vara med och locka till sig framtida rymdturister.

Förslaget till en moderniserad svensk rymdlag skulle ha överlämnats till högskole- och forskningsminister Matilda Ernkrans (S) senast den 17 november, men överlämnandet har skjutits fram.