I Vintergatans innersta mitt – omkring 25 000 ljusår från jorden – finns galaxens hjärta, den nukleära stjärnhopen. Stjärnorna där är svåra att undersöka eftersom de ligger så oerhört långt bort – men nu har forskare vid Lunds universitet lyckats få fram ny kunskap om tre av dem.
I en tidigare studie har det föreslagits att dessa stjärnor skulle vara ovanligt unga, med astronomers mått mätt, vilket forskarna i Lund nu kunnat bekräfta. Det visade sig nämligen att de tre stjärnorna har åldrar på 100 miljoner till cirka 1 miljard år. Det kan jämföras med solen som är 4,6 miljarder år gammal.
– Det är väldigt spännande för det visar att det finns en aktiv stjärnbildning i Vintergatans innersta. Man har länge tänkt att det är en väldigt gammal del, vilket det till stor del är, men vi ser nu att den här delen faktiskt bildar stjärnor aktivt, säger Rebecca Forsberg, doktor i astrofysik vid Lunds universitet.
Svåra att studera
Hon berättar att stjärnorna ligger två ljusår från det som brukar definieras som mitten av Vintergatan, där det finns ett supermassivt svart hål. Svårigheten med att studera dem beror inte bara på avståndet, utan också på att de göms bakom enorma moln av stoft och gas som blockerar ljuset, samtidigt som området är fullt av andra stjärnor.
I studien, som publicerats i den vetenskapliga tidskriften The Astrophysical Journal Letters, har forskarna använt sig av högupplöst data från ett av världens största teleskop, Keck II på Hawaii.
Enligt Rebecca Forsberg är det första gången som unga stjärnor i mitten av galaxen har studerats på en så hög detaljnivå, vilket kan öka förståelsen för hur Vintergatans allra innersta fungerar.
– I och med att det är ett väldigt tätt, exotiskt område så liknar det troligtvis hur galaxer såg ut väldigt tidigt i universum.
Järnvariation förbryllar
Forskarna tittade även på hur mycket järn som fanns i stjärnorna, då det kan säga något om deras historia. De förväntade sig att de unga stjärnorna skulle innehålla mer järn eftersom tunga grundämnen bildas i allt högre grad över tid i universum – men i stället upptäcktes en stor variation i järnhalterna.
– Det var jätteförvånande för det går inte ihop med hur vi tänker oss att den här delen av galaxen ska se ut. Det kan peka på massor av saker och ger många fler frågor som gör det väldigt spännande att fortsätta utforska det här området.