Någon gång i början på nästa år är det dags för Marcus Wandt att spänna fast sig i rymdkapseln Dragon, högst upp på en Falcon 9-raket på Kennedy space center i Florida.

Han har inte svårt att visualisera det.

– Systemen startar upp, nedräkningen på displayen och se de sista sekunderna, höra hur motorerna tänder, känna vibrationerna och kraften byggas upp i raketen och sedan skickas upp emot rymden. Det ska bli fantastiskt spännande.

43-åringen från Linköping, som drömde om att bli snickare som barn, har de senaste månaderna åkt världen över. I Tyskland lär han sig om kontrollrummet, i Space X lokaler i USA allt värt att veta om Dragon, hans hem under färdens inledande 15–30 timmar.

– I Houston har de en kopia av hela rymdstationen, som man kan knalla runt i. Det är också en simulator, säger han.

Där startar den amerikanska rymdstyrelsen Nasa olika scenarier, som rymdfararna får öva på. Wandt har genomfört liknande övningar på europeiska modulen Columbus i Tyskland liksom labbet Kibo på plats i Japan.

– Det kan vara både nödsituationer och när det går som planerat, säger han.

Ska testas i rymden

Träningen handlar om allt från avancerade saker som robotarmar, till mer grundläggande saker om hur man egentligen äter i rymden.

Han har också lärt sig om experimenten. Marcus Wandt ska bland annat hjälpa till med svensk stamcellsforskning på ISS. Som astronaut är man också själv något av en försökskanin. Under hösten har hans hjärna och hjärta undersökts med magnetkamera, och han genomför också en rad kognitiva tester.

– Man ska få en förståelse för vad min normala förmåga är, och hur den påverkas av att vara i rymden, men också på olika platser i rymdstationen, förklarar han.

Han ser vissa likheter med utbildningarna till fallskärmsjägare och stridspilot.

– Är det något man får lära sig under fallskärmsjägarutbildningen så är det att hålla ordning på sig själv och sin utrustning, och att man själv är i bra skick, säger han och fortsätter:

– På stridspilotsidan är det mycket snabba beslut, att snabbt kunna titta på en helhet och förstå vad som är viktigt nu.

Att leva tätt inpå varandra, under press och i trånga utrymmen är en utmaning. Wandt och hans tre kollegor har utbildats i gruppdynamik och att vara vaksam på egna och andras signaler. Kvartetten har övat samarbete vid Nasas överlevnadsutbildning i vildmarken.

Det är också viktigt att inte köra slut på sig i rymden, poängterar Wandt.

– Det är lätt hänt, alla vill göra ett superbra jobb och kämpar på om det är tajt, men man måste vårda sig själv så att man har marginaler om något oväntat händer eller om kamraterna behöver hjälp.

Inte nervös

Hemma finns fru och tre söner, tretton, tio och fyra år gamla. Flängandet gör det svårt att träffa familjen.

– Det har funkat bra på grund av att min fru är en riktig hjälte. Jag pratar med dem dagligen, men jag har inte varit hemma jättemycket, säger han.

Han säger sig inte vara särskilt nervös, och absolut inte rädd. Men det har varit en del diskussioner om riskerna hemma. En av sönerna funderade på hur farligt det är.

– Vi tittade både på vad som hänt tidigare och hur man ser till att sånt där inte ska hända. Någonstans där tänkte jag: Blir det här egentligen blir bättre eller sämre? Men han sade att det kändes mycket bättre.