Hotet från spioner ser ut att ha ökat i Europa. Det senaste decenniet har flera fall av misstänkt spioneri uppmärksammats.

Här finns såväl kriminella smugglare som insiders inom försvaret som värvats av Moskva, tekniska experter som anlitats för att hacka sig in i viktiga nätverk och högt uppsatta byråkrater och politiker som lämnat över hemlig information till både Ryssland och Kina.

Spionaget sker i dag både mer aggressivt och med större risktagande, enligt Michael Jonsson, forskningsledare på Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).

– Det reflekterar ett gradvis försämrat säkerhetsläge. Konflikten mellan Ryssland och väst har skärpts, vilket leder till ett ökat och mer aggressivt spionage. Men västerländska säkerhetstjänster har också blivit mer benägna att lagföra och publicera fall av spionage, säger han.

Toppen på isberg

Så sent som i juni blev ett nytt fall känt när nederländsk underrättelsetjänst uppgav att de stoppat en rysk spion från att infiltrera Haag-domstolen. Mannen ska ha levt under falskt namn som brasiliansk medborgare.

I Sverige utreds sedan tidigare två bröder, varav den ene är en tidigare toppchef inom en statlig myndighet som även jobbat på Säpo och Must, för grovt spioneri mot Sverige under tio års tid. Och i fjol dömdes en 47-årig konsult till fängelse efter att ha spionerat på Scania och Volvo Cars för Rysslands räkning.

Totalt finns 62 öppet kända spionfall i Europa där personerna åkt fast mellan 2011 och 2021, enligt en FOI-rapport. 42 av dem har fällts för spionage.

Detta ska dock ses som "toppen på ett isberg", enligt rapportförfattare Michael Jonsson.

Hur stort mörkertalet är vet ingen – men Jonsson påminner om den våg av utvisningar av ryska diplomater som skedde under våren. Sammanlagt skickades över 300 ryssar hem från de europeiska huvudstäderna efter att ha anklagats för spionage eller illegal underrättelseverksamhet.

Ryssland dominerar

I studien är det tydligt Ryssland som ligger bakom den största delen av all hemlig underrättelseverksamhet i Europa.

– Att Ryssland är det land som står för flest fall i Europa är inte så förvånande, men att det är en så överväldigande majoritet av fallen är ändå lite förvånande. I USA var det mellan 1990 och 2015 inte Ryssland utan Kina som låg bakom flest fall av spionage, säger Michael Jonsson.

Flest aktiva spioner har upptäckts i i norra Europa och i Baltikum, och Sverige sägs i sammanhanget ha ett utsatt geografiskt läge.

De ryska spionerna rapporterar antingen till den militära underrättelsetjänsten GRU, den ryska säkerhetstjänsten FSB eller den civila utrikesunderrättelsetjänsten SVR. I studien är det GRU och FSB som är mest aktiva.

– Vad det beror på vet vi inte. Till viss del kan det vara att GRU tenderar att ha högre riskacceptans och vara mer aggressiva, säger Jonsson.

"Väldigt konfrontativt"

Det senaste decenniet finns det också spektakulära exempel på operationer som tros ha genomförts av ryska underrättelsetjänster, som giftattacken i Salisbury, mordförsöket på en bulgarisk vapenhandlare och sprängningen av ett vapenförråd i Tjeckien.

Samma enhet från GRU har pekats ut för både Salisbury och vapenförrådet.

En del har pekat på att det är märkligt att GRU lämnar så tydliga spår efter sig – giftattacken i Salisbury skedde exempelvis med det kemiska stridsmedlet novitjok, som bara Ryssland har tillgång till.

– Överlag har experter ganska länge varnat för att de ryska säkerhetstjänsterna agerar som om de var i krig, som om det var en existentiell kamp för Rysslands överlevnad. Så var det även innan invasionen av Ukraina.

– I backspegeln kan man se agerandet i Salisbury och Tjeckien som varningssignaler om vart den ryska staten var på väg. Det var väldigt konfrontativt och öppet.

Dåligt hantverk

De två agenterna som pekats ut för dåden, och som i en intervju med ryska RT hävdade att de var i Salisbury för att "se den berömda katedralen", har pikats för sina klumpiga misstag.

– Det finns ganska mycket tecken i materialet på att det inte är en jättehög verkshöjd på de ryska säkerhetstjänsternas operationer alla gånger. Man kan inbilla sig att det måste vara superskickligt genomfört men ibland är det helt enkelt bara ett dåligt hantverk, säger Jonsson.

Överlag är det en ganska oglamorös bild av spionlivet som beskrivs i studien. Spionerna får ofta låg ersättning men tar enorma risker.

– Man identifierar folk som är sårbara på olika sätt och utnyttjar dem så mycket man nånsin kan. Pengarna är begränsade i förhållande till risktagandet och de långsiktiga konsekvenserna.

Av de dömda spionerna fick den som tjänade mest cirka tre miljoner kronor – men det var under 25 år som rysk spion. Hälften av de dömda sägs inte ha fått någon ersättning alls, och även om det finns en mycket liten grupp som fått mer än en miljon kronor i ersättning fick de flesta under 100 000 kronor.

Egna insiderkällor

Michael Jonsson betonar att studien handlar om misslyckade spioner eftersom alla åkt fast. Möjligen kan västerländskt kontraspionage ha blivit mer effektivt, spekulerar han. Exakt hur detta skett går inte att veta, men det kan handla om att till exempel skaffa egna källor på insidan eller att framgångsrikt lyckas knäcka krypterad kommunikation.

Spionerna då – har de egentligen lyckats få fram något av vikt?

– Vad man fått fram vet vi inte. Men vi vet att de exempelvis fotat av hemliga dokument och använt sig av kurirer för överlämningar utomlands. Merparten av de dömda är dock civila som inte nödvändigtvis haft tillgång till hemligstämplad information. Däremot kan de ha haft tillgång till känslig eller på annat sätt intressant information. Det handlar exempelvis om anställda vid flygbolag som kopierat passagerarlistor, eller experter med kompetens om teknik som kan användas både civilt och militärt, säger Michael Jonsson.

Enligt Jonsson visar historien att krig tenderar att föda fler spioner. Till exempel var Stockholm i neutrala Sverige en tummelplats för spioner under andra världskriget. I dag fyller troligen Bryssel med alla sina internationella institutioner en liknande roll, skriver FOI.

Ta stora risker

I det nya läge som uppstått efter utvisningarna av misstänkta ryska underrättelseofficerare kan det bli så att fler spioner avslöjar sig, tror Jonsson. Källor hanteras normalt via ambassaden och nu kan många ha mist sin kontakt. Samtidigt fattas beslut om vapenleveranser till Ukraina och viktiga utrikespolitiska vägval.

– Så å ena sidan har man begränsade resurser, å andra sidan ett väldigt stort intresse av att samla in underrättelser, vilket får mig att tro att man kommer att ta ganska stora risker med de resurser man har.

– Sannolikheten att antalet spioner som avslöjas ökar ser jag som ganska stor.

TT: Är Sverige mer utsatt i dag?

– Rimligen ja, givet det försämrade säkerhetsläget i Europa. Givetvis är det av stort intresse för främmande makt att samla in data om Sveriges Natoansökan och andra försvarspolitiska vägval.