Kärnvapen är en mycket viktig del av Natos försvar i form av avskräckning.

Även om Sverige som Natomedlem inte har någon skyldighet att ha kärnvapen på sitt territorium i fredstid skulle kärnvapen indirekt vara en del av vårt försvar.

Vi skulle också omfattas av alliansens kärnvapendoktrin. Den definieras i det strategiska konceptet och i ett tilläggsdokument från 2012 som behandlar just avskräckning.

I den slås fast att Nato inte får använda kärnvapen mot en fiende som själv saknar kärnvapen. Man får inte heller göra det mot ett land som hotar med att använda kärnvapen. Däremot utesluter Nato inte möjligheten att slå först, så kallad "first use".

– "First use" handlar om att avskräcka en part som är överlägen i konventionell styrka från att ens gå till angrepp, säger Kjell Engelbrekt, professor i statsvetenskap vid Försvarshögskolan.

Grannländer i fara

Ordningen går tillbaka till kalla kriget, då Warszawapakten såg ut att vara starkare konventionellt, med bland annat många fler stridsvagnar.

Just nu är Ryssland militärt försvagat på grund av kriget i Ukraina, men om några år skulle det kunna hända att president Vladimir Putin börjar snegla mot andra grannländer i exempelvis Baltikum.

– För Ryssland är det bara att korsa en gräns, medan USA måste ta sig över en hel ocean för att undsättningsstyrkor ska kunna sättas in, och det tar några veckor, säger Kjell Engelbrekt.

– Det gör att Nato inte vill göra avkall på möjligheten att svara med kärnvapen för att försvara Nato-ländernas territorium.

I Natos operativa försvarsplanering spelar kärnvapen dock sannolikt en liten roll, enligt Engelbrekt.

– Det är inte så många som tror att Nato skulle sätta in kärnvapen för att försvara exempelvis en mindre del av ett enskilt baltiskt lands territorium, på grund av risken för eskalering. Då måste uppgiften att skydda eller ta tillbaka territorier ytterst lösas med konventionella styrkor.

USA har nyckelroll

Nato har inga egna kärnvapen utan de står medlemsländerna USA, Storbritannien och Frankrike för.

I Europa finns cirka 150 amerikanska kärnvapenbomber av typen B-61, som kan hängas på flygplan. Dessa är utplacerade på baser i Belgien, Italien, Nederländerna, Tyskland och Turkiet.

Men hur och av vem fattas beslutet om att de ska användas?

I ett mindre akut krisläge behandlas frågan i Natos särskilda kommitté för kärnvapen, Nuclear Planning Group (NPG), där medlemsländernas försvarsministrar normalt ingår och generalsekreteraren är ordförande.

Kommittén och dess stab följer utvecklingen och anpassar kontinuerligt Natos kärnvapenberedskap.

– Det kan handla om att flytta fram kärnvapen till exempelvis en tysk flygbas och sätta dem på flygplan, i det muskelspel som pågår mellan stormakterna, säger Engelbrekt.

I ett hastigt utvecklat krisläge är det dock sannolikt bara USA som har möjlighet att agera, och då torde beslutet om att använda kärnvapen ytterst fattas av USA:s president, i samråd med senatens ledning.

– Men om amerikanerna skulle sätta in kärnvapen på ett sätt som i efterhand är väldigt svårt att rättfärdiga – då sätts ju Natos existens på spel. Så här måste man ändå agera i den anda som övriga Natoländer förväntar sig, säger Kjell Engelbrekt.

Kärnvapen i svenska hamnar

Varken Norge eller Danmark tillåter permanent stationerade kärnvapen på sina territorier i fredstid – och med största sannolikhet skulle Sverige kunna nå en liknande överenskommelse, enligt Engelbrekt.

Det skulle till och med kunna vara en nackdel för Nato att framgruppera kärnvapen till svenska baser eftersom det skulle öka spänningarna kring Kolahalvön, där Ryssland har betydande delar av sin flotta och dessutom kärnvapenbärande ubåtar.

Som Natomedlem får vi dock vara beredda på att amerikanska fartyg bestyckade med kärnvapen kan anlöpa svenska hamnar.

– Nato och USA uppskattar verkligen inte om det land som ska få flottbesök kräver att USA i förväg talar om huruvida man har kärnvapen ombord eller inte, säger Kjell Engelbrekt.

Det har både Norge och Danmark lyckats lösa, och Engelbrekt tror att Sverige kan gå samma väg. Tänkbart är att USA emellanåt kan komma att lägga till med fartyg som har kärnvapen, men knappast som regel.

– Är man del av Nato vill man ju också ha kärnvapenparaplyet. Som medlem får man delvis förlita sig på att USA agerar på ett sätt som ligger i linje med det egna landets intressen, men också i alliansens intressen. Ska man ta måste man också ge, för att en ömsesidigt respektfull relation ska kunna upprätthållas, säger Engelbrekt.

Sverige en måltavla?

Kritiker har ifrågasatt om Sveriges säkerhet verkligen ökar med ett Natomedlemskap, och pekat på att Natos kärnvapenparaply snarare än ett skydd utgör en risk. Oron är att Sverige ska att dras in i ett krig mellan stormakterna och själv bli en måltavla.

– I teorin stämmer det. Men i verkligheten tror jag inte att vi hade varit helt och hållet skyddade från kärnvapen om vi stått utanför Nato heller. Det går inte att garantera, säger Engelbrekt.

Trots att Nato inte avsagt sig möjligheten att slå först med kärnvapen framhåller Engelbrekt att Natos retorik om kärnvapen är betydligt mer nedtonad än Rysslands.

– Nato talar i regel tyst om de här sakerna. Huvudpoängen är att avskräcka, men man vill inte använda sig av kärnvapen explicit som ett hot. Däremot har Nato hela tiden en beredskap att svara om den andra sidan skulle använda kärnvapen.