– Det är inte så att stänger vi deras så stänger de vår, säger Wilhelm Agrell.
I veckan meddelade regeringen att tre ryska diplomater kastas ut sedan de bedrivit illegal underrättelseverksamhet i Sverige.
Andra länder har utvisat betydligt fler. Danmark 15, Spanien 25 och Tyskland 40, för att nämna några.
Enligt Säpo agerar var tredje av de cirka 35 ryska diplomaterna i Sverige under täckmantel, men regeringen vill inte utvisa fler eftersom risken är stor att Ryssland då skulle svara med samma mynt – vilket i princip skulle tömma de svenska beskickningarna i Moskva och S:t Petersburg.
– Den ryska ambassaden är mycket större än den svenska i Moskva. Man vill inte förlora sin genuint diplomatiska personal där, säger Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys vid Lunds universitet.
Enorma underrättelsestationer
Ryssland har skapat unika "regelrätta underrättelsestationer" på sina ambassader i väst, enligt Agrell.
– Från västs sida har man inte haft något liknande. Under kalla kriget hade amerikanska CIA och brittiska MI6 enstaka personer placerade i Moskva, säger han.
Den enda underrättelsefunktion, i strikt mening, som är knuten till den svenska ambassaden i Moskva är militärattachén. Men denne har inte i uppgift att bedriva illegal verksamhet utan jobbar öppet med samarbete och samtal med ryska representanter.
Svenska spioner
Svenska underrättelseofficerare finns också, men drivs inte av ambassaden – utan av Kontoret för särskild inhämtning (KSI) inom den Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (Must). En verksamhet som är omgärdad av mycket stark sekretess.
– Det är den del av underrättelsetjänsten som bedriver personburen inhämtning, det vi kallar traditionellt spionage. Vi vet inte hur många de är, var de är, hur de arbetar eller vad det ger. Men det är inte huvudfåran vad gäller underrättelseinhämtning från Ryssland, utan det är signalspaning kombinerat med satellitspaning, säger Agrell.
Framför allt inom signalspaningen har Sverige stora underrättelseresurser, enligt professorn.
– Via signalspaning kan Sverige samla in stora mängder underrättelser löpande, och även underrättelser av mycket exklusiv natur, säger han.
Som på Stalins tid
Sverige riskerar med andra ord inte att förlora ögon och öron i Ryssland om fler ryska diplomater utvisas, enligt Wilhelm Agrell.
– Inte annat än i den vida meningen att en ambassad alltid är ögon och öron, men inte i strikt underrättelsemening.
I dag har dessutom den möjlighet som ambassadpersonalen i vanliga fall har – att genom kontakter med de ryska myndigheterna och civilsamhället skapa en lägesbild – kraftigt begränsats, säger Agrell.
– Genom de skärpta ryska lagarna om kontakt med utlänningar. Så vi är tillbaka i en situation som rådde under Stalin-tiden, då de västliga diplomatiska beskickningarna var små isolerade öar i Moskva.
Svårt störa ut allt
Mot den bakgrunden framstår det inte som rimligt att Sverige låter av Säpo utpekade ryska underrättelseofficerare fortsätta med sin illegala verksamhet i Sverige, anser Agrell.
– I det säkerhetsläge som nu råder finns det ingen anledning att ha de ryska underrättelsestationerna igång. De är ett reellt säkerhetshot och ett säkerhetshot som ökar i det spända läge som råder nu.
Det handlar om ett tiotal personer och Säpo har framhållit att man på olika sätt försöker hindra underrättelseofficerarnas aktiviteter.
– Säpo stör ut det man upptäcker och det man kan komma åt. Men det Säpo inte upptäcker stör man inte ut. Det finns och har alltid funnits ett mörkertal av underrättelseverksamhet som de svenska myndigheterna inte upptäckt förrän i efterhand.
