Under sommarlovet finns ofta gott om tid för familjer att vara tillsammans. Något att se fram emot för en del, men för många barn kan mer tid med familjen leda till att en redan utsatt situation förvärras.

Det märks bland annat hos Bris som varje år får fler samtal under sommarmånaderna. I år kunde dock en stor ökning av samtalen om problematik i familjen och familjekonflikter noteras redan i april, jämfört med en genomsnittsmånad 2019. Antalet samtal i den kategorin har fortsatt att vara högt även i maj.

– Vi har under april sett 60 procent fler samtal om familjekonflikter än i en normalsituation. Det är även stora ökningar när det gäller samtal om psykiskt våld och fysiskt våld, säger Magnus Jägerskog.

Barnrättsorganisationen har under våren ökat sina öppettider och anställer fler kuratorer inför sommaren.

"Extra lyhört öra"

På många håll minskar barnens normala kontakter med olika funktioner i samhället som i vanliga fall upprättar orosanmälningar. Under våren talas det mycket om gemensamt ansvar och att alla ska hjälpas åt i dessa tider, och i den här situationen kan vuxna göra insatser för utsatta barn i sin närhet, säger Magnus Jägerskog.

– Man kan se till att ha ett extra lyhört öra i trappuppgången. Och om man faktiskt har en oro för att ett barn far illa, att man också gör en orosanmälan.

I början av pandemin handlade många samtal till Bris om oro för själva viruset, men nu vill många prata om isoleringen, och att tillgängligheten till samhällets stödfunktioner blivit sämre.

Sämre tillgänglighet

Magnus Jägerskog poängterar att det behövs en fungerande struktur och rutiner i en vardag som inte är normal.

– Dels är det en uppmaning till samhällets stödinstanser att försöka hitta vägar i den här situationen, dels handlar det om vad vi alla kan göra som vuxna: att stanna upp och vara tillgängliga för barn i vår närhet.

Och även vuxna som själva känner stor oro kan visa omtanke för barnen, säger Jägerskog.

– När man samtalar med barn är det viktigt att våga ställa frågor och visa att man bryr sig. Och i den här situationen bör man, på det sätt man känner att man kan, inge hopp om att det finns ett slut på den här situationen, även om man inte kan utlova när det händer eller hur det kommer att se ut.