— Den här frågan är viktig av exakt samma anledning som frågan varför äldre på äldreboenden under coronaepidemin fick det vi till mans slarvigt kallar palliativ vård när de blev infekterade av covid. Vad säger det om vår människosyn och våra prioriteringar? säger Elin Bommenel, som leder det fyraåriga forskningsprojektet.

Hon har tidigare skrivit en avhandling om ett annat mörkt kapitel i Vipeholmsanstaltens historia – kariesexperimenten som utfördes på de intagna under åren 1945-55.

Öppen fråga

Hon har inte läst Thomas Kangers bok och kan därför inte kommentera den, men som hon ser det är det ännu en öppen fråga varför så många patienter dog under början 1940-talet, eftersom forskning saknas.

Att utreda chefsläkaren Hugo Fröderbergs roll är ett av forskningsprojektets syften. Ville han patienternas död? Svälte eller vanvårdade han och personalen ihjäl dem och hur gjorde de det i så fall?

I det tvärvetenskapliga forskningsprojektet kommer en psykiatriker att gå igenom patientjournaler och göra en statistisk jämförelse med dödligheten på andra svenska så kallade sinnesslöanstalter.

Skildra vardagen

En idéhistoriker kommer att undersöka dåtidens syn på ordet eutanasi, vilket på den tiden innebar att ta livet av någon vars liv man anser ovärdigt. En handikappforskare ska bland annat med hjälp av journaler belysa hur vården upplevdes av patienterna och hur deras vardag på Vipeholm såg ut.

Elin Bommenel ska undersöka hur chefsläkaren Hugo Fröderberg arbetade.

– Hade han något sätt att organisera att ha ihjäl 217 personer? Det ska jag svara på.