Tidigt på morgonen den 15 juni försvinner en liten pojke från ett boende i Hagfors, endast iklädd blöja. I tre timmar söker polisen med hundar innan de hittar honom på strandkanten vid Uvån. Pojken förs till sjukhus, men konstateras död. Fem år gammal.
Händelsen väcker många frågor om säkerheten på boendena. En annan fråga är vad ett så litet barn ens gjorde där. Ska femåringar placeras på institution i Sverige?
Nej, menar experter. Men verkligheten ser annorlunda ut.
Under åren 2018 till 2020 har barn i åldrarna 0 till 9 år placerats på HVB-hem utan sällskap av vårdnadshavare vid omkring 270 tillfällen. Det visar en enkät som TT skickat ut till landets 290 kommuner och som 230 av dem svarat på. I vissa fall handlar det om en akut situation på några dagar. I andra om placeringar på tre månader – och vid ett tillfälle hela två år.
Förvånad och sorgsen
– Om det är ensamplacerade små barn så är det i mina öron förvånande uppgifter, säger Marie Sallnäs, professor i socialt arbete vid Stockholms universitet.
Hanna Thermaenius, som är psykolog på Rädda barnen och träffar många barn som har det svårt, överraskas också.
– Jag visste inte och trodde inte att det förekom i någon utsträckning. Jag blir förvånad och sorgsen av att höra det, ju yngre barnen är desto viktigare är det att ingå i ett litet och tryggt sammanhang, säger hon.
Ungefär en procent i befolkningen har blivit placerade av socialtjänsten någon gång före skolåldern, enligt Socialstyrelsen. Den siffran ligger stabilt över tid. Däremot har den sammanlagda tiden ett barn varit placerat minskat något från i snitt 6,5 år till 5,5 år. 85 procent av barnen i åldern 0–12 år som placerats 2018 bodde i familjehem.
Ingen lag
– Tanken är ju inte att små barn ska vara på HVB. Det är väl belagt att det är en svårbemästrad miljö. Är det så att barnen är där en längre tid, då är det uppseendeväckande, säger Marie Sallnäs.
TT: Vilka är riskerna?
– Övergångar mellan personal är en situation som är särskilt sårbar. Då flera ska ta ansvar och överlämna till varandra finns risk att saker missas och glöms bort. Det ser vi ofta i miljöer där man är flera vuxna som ska ta hand om ett barn. I dessa situationer ökar även barns oro och risk finns att ett barn drar sig undan eller försöker sticka iväg, säger Hanna Thermaenius, psykolog på Rädda Barnen.
– Förmodligen har barnen redan varit med om svåra situationer. Att då placeras på HVB där personal kommer och går och där det kan finnas många andra barn är en svår miljö att vistas i. Barnen behöver någon eller några trygga vuxna att ty sig till, säger Marie Sallnäs.
Trots experternas avrådan så finns inte lagstiftning, föreskrifter eller rekommendationer som säger att yngre barn inte ska placeras på HVB. Däremot är ålder en faktor som socialsekreterare ska ta hänsyn till vid val av placeringsform, enligt Socialstyrelsens handbok till socialtjänsten.
Akut nödlösning
I akuta situationer då ett barn snabbt måste flyttas från ett utsatt sammanhang kan det vara svårt att hitta en annan lösning. Marie Sallnäs vill därför inte att placering på HVB ska förbjudas. Men kraven på boendena behöver tydliggöras.
– I dag ställs inte skarpa krav på personaltäthet till exempel. Det borde finnas krav på det, liksom på personalens kompetens och vårdens innehåll, säger hon.
Barnet behöver ha fortsatt kontakt med någon de känner, en mamma, en pappa eller eventuella syskon, anser hon.
– Det faller ett väldigt stort ansvar på HVB-hemmen som tar emot dem. Många kommuner har jourhem för att undvika sådana här situationer, säger hon.
Ett annat krav är att ett HVB har en tydlig målgrupp. Det är Inspektionen för vård och omsorgs, IVO, uppgift att kontrollera att boenden inte tar emot barn de inte ha kompetens för. Enligt IVO:s lista över boenden preciseras inte målgruppen tydligare än till exempel "barn och unga" och åldersgruppen "barn till och med 17 år".
Få HVB klarar det
Marie Sallnäs är tveksam till att boendena klarar att avsätta några få vuxna som ägnar sig åt ett litet barn fullt ut för att skapa en så trygg miljö att barnet klarar påfrestningen att ryckas upp.
– Fallet med den femåriga pojken talar för att det inte är så. Det skickar ett meddelande om hur det kan vara när det är som allra sämst, säger hon.
Familjehem är alternativet som Maria Sallnäs och Hanna Thermaenius menar är bäst för barnen. Det är kommunens ansvar att se till att familjehem finns. Problemet är att de inte lyckas, de räcker inte. Jourhem för akuta placeringar i en hemmiljö är också en bristvara, uppger flera kommuner TT pratat med.
– Varenda socialsekreterare ska känna att de placerar i en miljö där barnet kan läka och känna sig trygg. Så är det inte nu. Vi ser absolut för ofta att barn placeras i jourhem, familjehem och HVB-hem utan att det känner att de landat på ett ställe som är bättre. Och det är illa, säger Hanna Thermaenius.