Jan Emanuel tar emot vid sin lyxyacht som ligger för ankare utanför Djurgården mitt inne i centrala Stockholm.

I hans fall räcker det inte med en båtplats, konstaterar han på bryggan, snarare åtta för att rymma den 23 meter långa båten.

Det är också så det brukar låta och beskrivas när den före detta Robinsonvinnaren, riksdagsledamoten och riskkapitalisten syns i antingen traditionella eller sociala medier. Lyx och flärd, klockor, båtar och bilar i mångmiljonklassen visas upp, dessutom hos någon som fortfarande ser sig som socialdemokrat och har döpt båten till "Red", något många ser som en av många provokationer.

Men den här gången handlar det först och främst om något annat. I dagarna lanserar han sin nya bok "Så var det med det" och tidpunkten och ämnena kunde krasst inte vara mera passande.

Osminkad sanning

På 572 sidor redovisar Jan Emanuel sitt liv osminkat, hur han som tolvåring utförde sitt första inbrott, om knivslagsmål, misshandel och drogförsäljning men också de personer som betytt allra mest för honom och framförallt – vem som fick honom att lämna den kriminella världen.

De senaste månadernas våldsvåg med skjutningar, sprängningar och hämndbrott lämnar få oberörda, inte heller Jan Emanuel. Det finns dock en stor oro påpekar han, inte bara den självklara kring själva händelseutvecklingen.

– Det är en stor fara i att vi är i en normaliseringsprocess, säger han. Precis som med allting så vänjer du dig. Kroppen och själen mår inte bra men du vänjer dig. Man har reflekterat: ”det är i fall inte där jag bor” men det är svårt för nu är det även där du bor, konstaterar han.

Förklaringen till den eskalerande våldsvågen är enligt honom själv enkel – en kraftigt ökad konkurrens bland gängen.

– När jag var med i gäng så fanns det några i Stockholm liksom några bondgäng utan namn. Konkurrensen nu däremot... Sedan har det alltid funnits en romantiserad bild kring hur mycket pengar man kan tjäna på kriminalitet. De flesta kriminella är rätt usla och det är få som faktiskt tjänar pengar.

– Så ska du konkurrera nu så är det med vilket våldskapital man har och därför skjuter man varandras morsor eller kusiner. Det är inget konstigt utan något som skapats.

TT: Vad tänker du kring rekryteringen av barn och unga till gängen?

– Det är en sådan omvänd del hur man tänker. När vi rekryterade var det sådana som var bra på kampsport, stora och muskulösa eller galna. Det fanns inte en tanke att skicka "Gurras lillebror" för att han är så liten så han torskar mindre.

När det kommer till åtgärder förespråkar han ungdomsfängelser liksom ytterligare skärpt regelverk kring utvisning ur Sverige för den som begår brott, straffet ska dessutom avtjänas i landet dit den dömda personen utvisas.

– Jag tror att det går att göra något åt detta men i så fall måste man göra flera saker samtidigt. Du kan inte bara bygga flera fängelseplatser för de är inte speciellt avskräckande och de kostar sinnessjukt mycket pengar.

Tjänade 250 miljoner

Från sin tid i den kriminella världen tog Jan Emanuel klivet över till den andra sidan. 2010 såldes affärsidén med vård- och behandlingshem för barn och unga till ett brittiskt riskkapitalbolag. Prislapp omkring 250 miljoner kronor.

Det har samtidigt varit en verksamhet som skapat rubriker, inte bara utifrån att en uttalad socialdemokrat gör mångmiljonvinster på privatisering av ungdomsvård. Det har varit anmälning från Socialstyrelsen, kritik från Inspektionen för vård och omsorg och motanmälan från Jan Emanuel. Han själv är kritisk till hur verksamheten med HVB-boenden och Sis-hem numera fungerar:

– Jag har varit på varenda Sis-institution, även där är det lite "dagisdalt" och man är livrädd för att få skit för du kan aldrig få beröm, bara skit. Det här är hårt att säga men är du myndig nog att skjuta någon är du också myndig nog att ta ett rejält straff. Det finns inga förmildrande åldersomständigheter.

Bli etta på fängelsers lista

TT: Föräldrar har uttryckt oro för att hemmen i sin tur blir en rekryteringsbas för gängen och därför inte vill ha sina barn placerade där?

– Det är en rationell och fullt förståelig oro men det man glömmer bort är, varför bedömer samhället att den här personen ska placeras på en institution?

Boken kallar han inte en en klassisk självbiografi. Utöver på bokmässan i Göteborg ska lanseringen ske där allt började i Uppsalaområdet Gottsunda som också klassats som särskilt utsatt. Intentionen är tydlig – att nå ut till personer som i vanliga fall kanske inte läser böcker. Försäljningssiffror är inte det mest relevanta, i stället något helt annat:

– Det finns en lista (för utlånade böcker) på fängelser och häkten. Där ska jag ligga etta, det är den enda listan jag kommer att bry mig om.