"Judiska skolbarn måste kunna gå ifred"

Hon går rakryggad genom Malmö med sin davidsstjärna i en kedja runt halsen. Barbro Posner tycker att det är bra att Malmö får världens blickar på sig under den stora konferensen om hågkomst av Förintelsen och bekämpande av antisemitism den 13 oktober.

Malmöbon Barbro Posner är dotter till Lea Gleitman, överlevande från Förintelsen och ingår i Berättargruppen Förintelsens efterlevande.

Malmöbon Barbro Posner är dotter till Lea Gleitman, överlevande från Förintelsen och ingår i Berättargruppen Förintelsens efterlevande.

Foto: Johan Nilsson/TT

Samhälle2021-10-09 08:52

– Den arabisk-muslimska befolkningen präglar Malmö, det går inte att komma ifrån – på gott och ont. Herre gud, jag älskar arabisk mat och jag ser många fördelar, men vi judar har i hög grad fått betala priset.

Det här är en stad, där judiska föräldrar måste göra noggranna avvägningar när de ska välja skola till sina barn, enligt Barbro Posner.

– Judiska skolbarn måste kunna gå ifred på vilken skola som helst. Det är ett faktum att de inte kan det i dag.

"Rädslan finns där"

Barbro Posner är dotter till Lea Gleitman, en av Förintelsens överlevande. Hennes eget bidrag i arbetet mot antisemitism är att gå ut till skolor, bibliotek och föreningar och berätta om sin mammas upplevelser av antisemitismens yttersta konsekvenser.

Men hon är noga med att inte svartmåla. Ja, det finns perioder när det är extra spänt i Malmö och det är alltid kopplat till uppblossande konflikt mellan Israel och palestinierna.

– Det blir väldigt upphetsat och väldigt obehagligt varje gång. Jag har hört från flera judar att de särskilt de här perioderna stoppar undan davidsstjärnan.

Men samtidigt skyndar hon sig att tillägga:

— Så farligt är det inte i Malmö, det vill jag poängtera. Men rädslan finns där.

"Inte judarnas ansvar"

Hon anser sig inte sitta inne med svaren på hur antisemitismen ska försvinna – och det är inte heller hennes ansvar, understryker hon.

– Antisemitismen är inte judarnas ansvar, säger Barbro Posner.

Hon har ingen patentlösning för hur judiska skolbarn ska kunna känna sig lika trygga som alla andra – ansvaret är rektorernas och Malmöpolitikernas, betonar hon.

— Jag känner inte att allt vilar på mina och mina kamraters axlar, utan det är Sveriges och Malmö stads ansvar att skydda sina medborgare. Men om vi kan hjälpa till och berätta som ögonvittnen så gör vi gärna det.

Möts av intresse

Kunskapen om Förintelsen verkar vara större bland ungdomar i dag än för några årtionden sedan, tycker Barbro Posner. Hon tror på det direkta mötet med skolelever och brukar mötas av stort intresse. Men det händer att hon får frågor från elever som drar paralleller med den israeliska statens behandling av palestinier.

— Det kan jag gärna diskutera i ett annat sammanhang där båda parter respekterar varandras åsikter, men man ska inte kasta mig det i ansiktet när jag står och pratar om vad min mamma har genomlevt i Förintelsen.

Hon vänder sig emot att judar förväntas ta avstånd ifrån Israel, ett land där många av dem har familjemedlemmar. Det är hennes självklara demokratiska rättighet att kunna säga: "Jag älskar Israel", understryker hon.

— Ja, konflikten Israel-Palestina finns. Israel gör inte alltid hundra procent rätt och man kan mötas i en demokratisk debatt om detta, men man ska inte gå på varken judar på stan eller judiska skolelever med hänvisning till den konflikten.

"Det blir en motrörelse"

Den svenska regeringen med statsminister Stefan Löfven i spetsen har bjudit stats- och regeringschefer, forskare och experter från ett 50-tal länder till Malmöforum den 13 oktober.

Barbro Posner ser positivt på initiativet och hoppas att resultatet blir konkreta, användbara verktyg för att bemöta och bekämpa antisemitismen.

– När antisemitismen ökar så växer också motståndet, det blir en motrörelse tack och lov. Jag tycker att det är viktigt att motkrafterna finns och engagerar sig.

Fakta: Lea Gleitman

Barbro Posners mamma Lea Gleitman skulle fylla 15 när Tyskland anföll hennes hemland Polen den 1 september 1939.

1940-43 levde hon i gettot i hemstaden, där judar trängdes ihop sedan tyskarna beslagtagit judiska hem och ägodelar och stängt judiska skolor.

1942 sändes större delen av hennes familj, däribland hennes mamma Sabina och 15-åriga lillasyster Balcia, till Auschwitz, där de direkt efter ankomst sändes till gaskammare.

Själv deporterades hon 1943 till tvångsarbetsläger i östra Tyskland tillsammans med andra judiska ungdomar.

I december 1944, när de ryska trupperna var på frammarsch, tvingades alla i lägret iväg på en dödsmarsch genom Tyskland till koncentrationslägret Bergen-Belsen. Många dog på vägen. I Bergen-Belsen dog närmare 50 000 människor av tyfus, diarréer, kyla, smuts och svält.

I april 1945 befriades Bergen-Belsen av brittiska trupper. Lea och hennes kusin Rachel fick kontakt med en farbror Mojshe i Köpenhamn, som de memorerat adressen till. Han uppmanade dem att åka till Malmö, eftersom Danmark inte tog emot flyktingar.

I Malmö fick Lea jobb på Malmö strumpfabrik och träffade senare sin man, Josef Gleitman, som även han genomlevt gettoliv, en dödsmarsch och koncentrationsläger. Tillsammans fick de döttrarna Barbro och Susanne.

Leas Gleitmans liv finns beskrivet i text och i filmade intervjuer på: https://www.eternalechoes.org/se/testimonies/lea-gleitman

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!