I Sverige förs nästan ingen diskussion kring alternativa begravningsmetoder och miljöpåverkan, berättar Ulf Lerneus, förbundsordförande för Sveriges begravningsbyråers förbund.

En orsak är att krematorierna arbetat mycket med att renovera för att minska sina utsläpp. Men Ulf Lerneus tycker att frågan är viktig för begravningsbranschen.

– När det sker ett dödsfall ligger inte miljön längst fram, så vi i branschen måste ta mycket av det ansvaret, annars kommer vi inte att komma framåt.

På idéstadiet

I andra länder är "gröna begravningar" en desto större fråga. En del metoder är bara på idéstadiet, men några har kommit så långt att de används. Den metod Ulf Lerneus tror ligger närmast att komma till Sverige är naturlig organisk nedbrytning – kompostering helt enkelt – som i dag är godkänd i sex amerikanska delstater.

– Det bygger på att man lägger den avlidne i en halv kista, underdelen av kistan, och lägger på träflis, halm och alfa alfa-groddar. Groddarna får organismerna i kroppen att leva vidare för att nedbrytningen ska gå mycket fortare.

Kistan får ligga i en anläggning med rätt syretillförsel och värme och kroppen bryts ned på runt tio veckor. Kvar blir ungefär en halv kubikmeter mull.

– Vi tror att det kan vara något för framtiden. Ungdomar i dag pratar mycket om jordbegravning utifrån ett miljöperspektiv och då kan det här vara ett alternativ.

Vatten och svamp

En metod som fick mycket uppmärksamhet när ärkebiskop Desmond Tutu avled 2021 är vattenkremation, också kallad aqauamation eller resomation.

– Kroppen läggs i en stor trumma, som en stor centrifug, där man sprutar in 170 grader varmt vatten med högtryck och tillför alkaliska joner som sänker ph-värdet. Det tar cirka tre timmar att bryta ned kroppen och sedan har man ett vitt mjöl kvar – ungefär lika mycket som efter en kremation.

I dag finns ett 15-tal anläggningar i hela världen som utför vattenkremationer.

Det pågår också arbete om hur man kan göra begravningen grönare med hjälp av svamp, till exempel har ett företag i Nederländerna tagit fram en kista gjord av mycel och träspån med bädd av mossa och huvudkudde av bark.

Andra svamprelaterade projekt är en svepning av löv och svamp eller en dräkt av svamp och andra mikroorganismer.

– När vi tittar på nya metoder tittar vi framför allt utifrån det etiska, vi pratar om miljön, vi pratar om ekonomin. Det är tre tunga delar för att över huvud taget införa någonting nytt. Det är en relativt lång procedur.

Regeringen beslutar

I slutänden är det regeringen som fattar beslut om en ny begravningsmetod ska tillåtas. Då är det viktigt att metoden är fullt utvecklad.

Promession, en sorts frystorkning av kroppen, är en svensk metod som fick stor uppmärksamhet i början av 2000-talet. Ett antal avlidna frystes ned för att kunna begravas med promession, men företaget bakom lyckades aldrig bygga någon anläggning där metoden kunde omsättas i praktiken.

De döda blev liggande i åratal innan Skatteverket slutade bevilja anstånd med begravning och de begravdes på vanligt sätt – i strid med både sin och de anhörigas vilja.

Hur länge kan det dröja innan jordbegravning och kremering får konkurrens i Sverige? Ulf Lerneus tror tio, femton år.

– På 30 år tror jag att det kommer att ha hänt ganska mycket.