Omkring 200 000 barn har adopterats från Sydkorea till främst Europa och USA efter 1960, enligt nyhetsbyrån AP. Omkring 9 000 av dem finns i dag i Sverige.

Men adoptionerna har både ifrågasatts och kritiserats. Det hände att barn fick en förfalskad identitet, just för att kunna adopteras. Det har, i vissa fall, erkänts i efterhand av adoptionsbyrån. Följden blev att den adopterade levt med en falsk historia om sitt ursprung. Det finns också misstankar och anklagelser om att föräldrar i Sydkorea pressats eller lurats till att lämna ifrån sig sina barn.

Liknande uppgifter från Chile ledde för några år sedan till att landet inledde flera brottsutredningar.

Nyligen krävde nästan 300 adopterade koreaner en ordentlig granskning av adoptionerna. Kravet, eller ansökan, riktades till Sydkoreas kommission för sanning och försoning, som utreder brott mot mänskliga rättigheter under militärstyret fram till 1987.

En annan byrå

Aktionen leds av den danske advokaten Peter Møller och omkring hälften av undertecknarna finns i Danmark.

Kravet handlar dock bara om de två adoptionsbyråer som skickade barn till Danmark. Adoptionerna till Sverige gick genom en tredje, av totalt fyra, koreanska adoptionsbyråer.

Om adopterade i Sverige vill göra likadant måste man själva starta en motsvarande process, kanske tillsammans med adopterade i Italien och USA, som kommit genom samma byrå.

– Men vad jag vet pågår inget ännu, säger Hanna Johansson, adopterad som engagerat sig i gruppens rättigheter.

Anmälan med krav på utredning måste beskriva de brott man misstänker har begåtts. De nästan 300 undertecknarna av Peter Møllers initiativ har fyllt i varsin blankett om detta.

– Det är en stor process. Allt måste lämnas in på koreanska, så vi måste ha översättare. Man måste också lämna in ansökan själv i Korea. Vi behöver koreanska jurister, och så vidare, säger Hanna Johansson.

I koreanska medier

Hon tror, liksom Tobias Hübinette, att Sydkorea nu kan vara redo att se med öppna ögon på vad som hände när så många barn adopterades bort. Johansson nämner bland annat Mindle, en ganska ny organisation för koreanska föräldrar som mot sin vilja fått barn bortadopterade.

– De förekommer ibland i media, och har fått hjälp av adopterade med att demonstrera för sina rättigheter, säger Hanna Johansson.

– De ogifta mödrarna i Korea, som var de som i första hand blev av med sina barn, är också ganska starka i dag, tillägger hon.

Därmed är läget annorlunda nu än det var några årtionden tillbaka.

"Som en hemlighet"

Tobias Hübinette har uppfattningen att Sydkoreas myndigheter inte ville att den egna befolkningen skulle känna till hur omfattande adoptionerna var.

– Det var nästan som en statshemlighet, nånting man inte ville skylta med, säger Hübinette, som är docent i interkulturell pedagogik, men som även forskat om bland annat adoptioner.

Vändningen för Sydkorea började 1987, då man fick en ny konstitution som utvecklade landet till en stabil demokrati.

En del debattörer anser att adoptionerna från Sydkorea som princip var förkastliga. Adopterade koreaners förening (AKF) har dock valt att vara neutral i den frågan.

– Däremot är vi medvetna om att våra medlemmar kan ha väldigt starka åsikter åt olika håll om detta. Och alla de ska kunna samsas i vår förening, säger ordförande Peter Tai Christensen.

Om det finns misstankar om att adoptioner inte gått rätt till så bör de utredas, framhåller han.

– Men det handlar om frivillig medverkan. De som inte vill att man ska gräva just i deras fall har också rätt att bli respekterade, ur ett integritetsperspektiv, påpekar Peter Tai Christensen.