Många av de barn som placerades i fosterhem eller på barnhem från 1950-talet och framåt fick raka motsatsen till en trygg uppväxt. I stället har de vittnat om en vardag med upprepade sexuella övergrepp, kränkningar och misshandel.

Nu kräver flera av de i dag vuxna barnen ersättning från kommunerna som placerade dem och kommunerna de bodde i. Hittills har 223 kravbrev skickats till omkring 100 kommuner runt om i landet, med skadeståndskrav på sammanlagt 100 miljoner kronor.

Flest krav har riktats mot Göteborgs stad, där de första breven började komma in redan 2019, vilket Göteborgs-Posten var först med att rapportera om. Kommunerna anklagas för att ha brustit i tillsyn och uppföljning vid placeringarna av barnen.

– Det har varit miljöer som absolut inte lämpar sig för barn och som barn inte ska utsättas för. Det är absoluta brott mot mänskliga rättigheter, säger advokaten Monica Crusner.

Totalt 400 fall

Hennes byrå driver sammanlagt 400 fall där personerna som kräver ersättning är mellan 20 och 80 år gamla. Det lägsta skadeståndskravet har satts till 250 000 kronor och det högsta till 1,5 miljoner kronor.

Bevisningen tar stöd i de anteckningar om barnen som kommunerna hade plikt att föra och spara i sina arkiv. Enligt Monica Crusner visar de att uppföljningen varit otillräcklig.

– För det mesta har det varit en obefintlig tillsyn, och det är ju riktigt illa. Sedan har det också varit dokumentation som säger att det här fungerar inte bra, det här barnet borde flyttas, säger hon.

Vittnar om kränkningar

Vittnesmålen som hon har tagit del av rymmer både våld, sexuella övergrepp och andra allvarliga kränkningar. Vissa har berättat att de inte fick någon mat, hindrades att träffa sin biologiska familj eller utnyttjades som arbetskraft.

Monica Crusner minns exempelvis ett fall där en pojke ska ha fått sova i en jordkällare ibland när det var kallt – från sju till sjutton års ålder. I vanliga fall låg han i en vedbod.

– Hans reaktion var inte att de var stygga mot honom, utan han sa att han tänkte “Gud vad de är snälla mot mig att jag får sova här i stället för i vedboden för det är så mycket kallare där". Det är de sakerna som berör.

Avslag om ersättning

En del av fallen rör personer som inte fick pengar från den kritiserade Ersättningsnämnden som bildades 2013. Nämnden fattade beslut om ersättning på 250 000 kronor till personer som utsatts för övergrepp eller försummelse av allvarlig art när samhället omhändertog dem som barn.

Av de drygt 5 000 ansökningarna fick dock mer än hälften avslag.

– Det var ju enligt många av mina klienter en större kränkning. Att lyfta på det här locket och prata om det inför folk, och sedan visar det sig att man inte får pengarna, säger Monica Crusner.

Strid om preskriptionstid

Flera kommuner som har fått skadeståndskraven har medgett, och beklagat, att barnen farit illa. Hittills har ingen av kommunerna velat betala, med hänvisning till att händelserna är preskriberade.

I Göteborg, som fått drygt 50 krav, har ett första fall gått vidare till tingsrätten. Fallet rör två personer som omhändertogs på 1970-talet och frågan om preskription ska nu avgöras i en mellandom som väntas inom den närmaste tiden.

– Det finns en tioårig preskriptionstid i Sverige. Det är det som är grunden till vår bedömning, säger Erica Farberger, förste stadsjurist i Göteborg.

Monica Crusner anser dock att preskriptionstiden inte gäller och att den bryter mot Europakonventionen. Hon lutar sig mot en ny paragraf i skadeståndslagen från den 1 april 2018, samt flera rättsfall från Högsta domstolen och Europadomstolen, som hon menar har gjort det möjligt att driva processerna.

– När det rör mänskliga rättigheter då är det så allvarliga brott att de ska inte ha en preskription om det inte funnits möjlighet att driva en process, och det har man tidigare inte haft.

"Central fråga"

Göteborgs stad menar å sin sida att ändringen i skadeståndslagen varken har påverkat möjligheten att kunna stämma kommuner eller preskriptionstiden.

– Vi delar inte advokatens bedömning, men det är precis det som tingsrätten nu ska pröva i ett första led. Här läser vi lagstiftningen olika och då är det bra att tingsrätten prövar det, säger Erica Farberger.

Innan prövningen är klar vill hon inte gå närmare in på omständigheterna kring fallen och om staden anser att tillsynen av barnen brustit.

– Vi har fokuserat på preskriptionsfrågan först eftersom den är så central. Skulle det vara så att tingsrätten finner att preskription inte föreligger får vi ta ställning till ärendet i sak, säger Erica Farberger.

Kommer överklaga

Monica Crusner tror att mellandomen kan få stor betydelse för utgången i de andra fallen, och för hennes klienter som framför allt vill ha upprättelse.

– Det betyder jättemycket för då kan vi använda det i samtliga processer och säga att Göteborgs tingsrätt har prövat frågan, säger hon och fortsätter:

– En hel del av klienterna bryr sig inte om pengarna. De vill ha ett erkännande på att det var fel och de vill också stoppa att det fortsätter där ute än i dag.

Om tingsrätten anser att det första fallet är preskriberat kommer Monica Crusner att ta ärendet vidare.

– Då får vi överklaga det hela vägen upp till Högsta domstolen och sedan till Europadomstolen om vi inte får rätt i Sverige. Men vi hoppas och tror att vi får rätt här.