– Vinsterna skulle bli otroligt stora både för den enskilde och samhället om man gjorde det här bättre, säger Magnus Jägerskog, generalsekreterare på Bris.

I rapporten "Se mig – rätten till stöd tidigt i livet" har Bris genom bland annat intervjuer med socialarbetare, förskolepersonal och via samtal till organisationens stödlinje granskat hur stödet för barn mellan 0 och 6 år som far illa ser ut i Sverige.

Resultatet är i vissa delar nedslående. Små barn har svårare att få sina behov tillgodosedda och tillgängligheten för stöd till denna grupp ser olika ut beroende på var i landet man bor.

Riskerar få följder

– Det finns till exempel inte familjecentraler överallt och myndighetsrapporter har visat att barn som lever i socioekonomiskt utsatta områden inte nås av barnhälsoprogram i samma utsträckning som andra, säger Magnus Jägerskog.

Han understryker att brister av den här typen riskerar att få följdverkningar. Små barn har mindre kontakt med utomstående vuxna jämfört med äldre barn och om kontaktytorna med förskola, socialtjänst och andra offentliga institutioner uteblir ökar risken för att signaler om exempelvis fysisk eller psykisk misshandel inte plockas upp.

– Utsatthet tidigt i livet leder ofta till både psykiska och fysiska problem som finns med under lång tid och påverkar på både kort och lång sikt. Många barn beskriver tydligt att den ångest de upplever nu är något som hör samman med hur de blev behandlade när de var yngre.

Jämlik tillgång

Från Bris håll efterlyser man bland annat tillgång till kvalitativa förskolor för alla, kompetenshöjningar för förskolepersonalen och en mer jämlik tillgång till förebyggande insatser.

– Det är viktigt att man är tidigt ute med de insatser som behövs för vi vet att ju längre man väntar, desto kostsammare blir åtgärderna. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är satsningar av den här typen därför rätt väg att gå, säger Magnus Jägerskog.