Narkotikabrott är ett av de vanligaste brotten som unga mellan 15 och 20 år döms för. I nio fall av tio handlar det om ringa narkotikabrott, att man använt droger för eget bruk.

Sedan 2015 har antalet unga som döms för narkotikabrott ökat, från cirka 5 000 till över 7 000 år 2021.

Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag genomfört en forskningsstudie för att öka kunskapen om gruppen, och vilka insatser de får från socialtjänsten.

Kända av socialtjänsten

Totalt ingår drygt 6 000 unga som lagförts för narkotikabrott.

De flesta hade inte gripits för narkotikabrott tidigare. Däremot var många redan kända av socialtjänsten; nära hälften saknade exempelvis behörighet till gymnasiet, många hade debuterat tidigt med "normbrytande beteende" och förekomsten av psykisk ohälsa var hög.

De flesta 15–17-åringarna som greps av polis bedömdes av socialtjänsten ha ett vårdbehov och fick insatser, som samtal, vid Mariamottagningar eller liknande.

De flesta 18–20-åringarna dömdes däremot till böter. Detta eftersom de som vuxna inte har samma möjlighet att få en vårdinsats som påföljd.

– När man är 18 år är man inte jättegammal – det vore rimligt att man kunde få sitt behov av stöd bedömt, snarare än att bara få böter. Det skulle kunna gå inom lagens ramar, men när det handlar om ringa narkotikabrott görs det oftast inte, säger Johan Glad, forskare vid Socialstyrelsen.

Många återföll

Studien visar att en majoritet av såväl barnen som de unga vuxna greps för nya brott under den tid studien pågick. Bland 15–17-åringarna var andelen 70 procent, bland 18–20-åringarna 65 procent.

Den grupp som var svårast att nå med insatser från socialtjänstens sida var de som börjat begå brott tidigt, och då både narkotikabrott och andra brott.

TT: Trots vårdinsatser återfaller många barn – fungerar inte insatserna?

– Det finns omfattande risker på gruppnivå i den här gruppen. Det är kanske inte första gången man använt narkotika som man blir tagen av polis. Det kan finnas en beroendeproblematik, och att förändra någons beteende tar tid, det går inte alltid från en dag till en annan, säger Johan Glad.

Insatsen kan ha startat en process hos den unge som får effekt på längre sikt, menar han.

Få tackar nej

De flesta som lagfördes var pojkar och unga män. Men flickorna hade fler riskfaktorer, som exempelvis psykisk ohälsa.

Tidigare studier har visat att pojkar med utländsk bakgrund beviljas insatser i lägre grad men några sådana skillnader har denna studie inte hittat.

Forskarna kunde inte heller se att det var ett stort problem att unga eller föräldrar tackade nej till insatser.

– Det är väldigt få som tackar nej till insats inom påföljdssystemets ramar. Dessutom fullföljer många, uppemot fyra av fem, den vård som erbjuds. Det är överraskande bra, säger Johan Glad.