Varje år betalar staten ut över 20 miljarder till civilsamhället via närmare 40 olika myndigheter. Enligt Leif Svensson, som projektlett granskningen, är det i dag för enkelt att ta del av kakan, utan att den som fuskar riskerar att bli upptäckt.
– Vi har nog varit lite naiva. Är kontrollen hårdare på något område söker sig kriminella någon annanstans där pengarna är mer lättåtkomliga, säger han.
Under det senaste året har Riksrevisionen granskat fyra av de myndigheter som delar ut bidrag: Jämställdhetsmyndigheten, Myndigheten för stöd till trossamfund, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor och Socialstyrelsen.
Brister på fler håll
Tillsammans fördelar de 1,4 miljarder kronor varje år. Regelbundna kontroller saknas på alla fyra.
– Man har inte hängt med utan förlitar sig i för hög utsträckning på inlämnade uppgifter, säger Leif Svensson.
Det kan leda till att pengarna används för att finansiera antidemokratiska verksamheter och verksamheter med kopplingar till våldsbejakande extremism.
"Detta kan i förlängningen leda till ökad radikalisering och att våldsbejakande miljöer stärks."
Enligt Riksrevisionen talar mycket för att bristerna inte är unika för just de granskade myndigheterna.
– Strikt är det bara de fyra som vi har granskat, men vi tänker att det finns igenkänningsfaktorer för andra myndigheter, säger Svensson.
Inte för hårda kontroller
På många myndigheter, speciellt de mindre, saknas ofta kompetens om ekonomisk brottslighet och våldsbejakande extremism. För att få bättre koll uppmanar Riksrevisionen regeringen att inrätta en central databas, där myndigheter som delar ut pengar kan dela uppgifter med varandra.
– Det ger både en transparens samtidigt som organisationer får en överblick över vad det finns för stöd att söka, för det har inte många i dag, säger Leif Svensson.
Kontrollerna får däremot inte blir för hårda, betonar han.
– Det här bör kunna ske utan att öka belastningen på civilsamhället särskilt mycket. Det är myndigheterna som får växla upp och tänka lite mer riskbaserat.