Invånarantal: 2 155 335 personer.

Det var det precisa besked som gavs i det landsomfattande tabellverket över Sveriges befolkning 1749. Med det tabellverket hade Sverige infört en systematisk befolkningsstatistik.

När Skatteverket nu föreslagit vassare kontroll över vilka och hur många som bor i Sverige finns det alltså århundraden av erfarenhet.

Det första tabellverket gjordes av ämbetsverket Kanslikollegium, men själva insamlingen låg på landets alla kyrkoherdar.

Uppdraget var inte populärt hos alla kyrkans män – bokföringen var krånglig och tidsödande, framgår av " Den svenska folkbokföringens historia under tre sekler", som finns att läsa på Skatteverkets hemsida.

Efter krig och epidemier

Men prästerskapets protester hjälpte inte. Efter krig och pest behövde Sverige komma på fötter – och för det krävdes ordning och reda, som aktuell vetskap om antalet arbetsföra. Och kyrkan hade ju redan rutin på att föra bok över dop, vigsel och jordfästning. Nu skulle uppgifterna utökas, förfinas och räknas samman.

Arbetet med befolkningstabellerna sågs som så viktigt att en särskild myndighet inrättades 1756: Kungliga kommissionen över tabellverket. År 1769 frigjordes den helt från Kanslikollegiet och blev därmed världens första självständiga statistikmyndighet. Tabellkommissionen efterträddes av Statistiska centralbyrån (SCB) 1858.

Men Svenska kyrkans uppgifter låg faktiskt till grund för folkbokföringen ända fram till 1991, då skattekontoren tog över.

Inga hembesök

Inte bara folk, utan också bostäder har räknats. De första bostadsräkningarna i Sverige gjordes i slutet av 1800-talet i Stockholm och Göteborg. Men det dröjde till 1945 innan en nationell bostadsräkning genomfördes.

Mellan 1960 och 1990 genomförde SCB kombinerade folk- och bostadsräkningar vart femte år, i syfte att få koll på antal hushåll. Men någon knacka på-räkning, alltså med fysiska besök, har aldrig gjorts, enligt SCB.