Den misstänkta kinesiska spionballongen som sköts ned av amerikanska stridsplan för knappt två veckor sedan undersöks fortfarande. Enligt Kina rör det sig om en väderballong avsedd för forskning som hamnat på vift. USA har å sin sida anklagat Kina för att använda sig av en global ballongflotta för att spionera på länder över hela världen.

På svensk mark är ballonger inte ovanliga. Däremot inte för övervakning och spionering, enligt Hans Liwång, docent i försvarssystem på Försvarshögskolan.

– Vi gör väldigt sällan den typen av inhämtning eftersom vi är intresserade av att försvara eget territorium, säger han.

Innanför gränserna har Försvarsmakten tillräcklig koll med hjälp av andra resurser, menar Hans Liwång.

– Vi har inget behov av att komplettera militära flygplan i svenskt luftrum med ballonger, som ju är bångstyriga.

Helt oanvändbara är de dock inte. Inom artilleriet är ballonger till stor nytta för att ta reda på temperatur, luftfuktighet och hur vinden rör sig.

– På så sätt kan man korrigera artilleribeskjutningen. Det rör sig bara om några minuter och sedan blir ballongerna förbrukade, de har ingen intelligens i sig, säger Hans Liwång.

Väderballonger blir ufon

På liknande vis använder sig SMHI av väderballonger. Fyllda med helium och inte större än en dryg meter i diameter skickas sändare upp och är än i dag ett viktigt verktyg för att räkna ut hur vädret ska bli de kommande dagarna.

Genom åren har väderballongerna inte sällan varit förklaringen när observationer av ufon gjorts på platser runt om i världen.

– Det är lite olika hur högt den kommer, men normalt är det ungefär 25 kilometers höjd. Då har ballongen blivit så stor att den spricker, säger Pia Bladh, ansvarig för SMHI:s autosändstationer.

Från SMHI:s stationer i Sundsvall och Landvetter görs dagliga uppskjutningar, och information delas även från stationer i Luleå och Visby som sköts av Försvarsmakten.

Vädersändaren är oftast inte uppe i mer än två timmar, även om det har skett undantag.

– Jag har för mig att någon som släpptes från Sundsvall återfanns på Åland. Men det är inte frågan om att den hamnar mitt över Ryssland eller något sådant, den hinner inte ta sig så långt på vift, säger Pia Bladh.

Jätteballonger för rymdforskning

Ballongerna är även ovärderliga i forskningssyfte. Det senaste årtiondet har Sverige skickat upp flera jätteballonger för att studera bland annat svarta hål och neutronstjärnor.

Från rymdbasen Esrange utanför Kiruna gjordes den första lyckade uppskjutningen 2013. För att bära ett röntgenteleskop på två ton krävdes det en heliumballong på över en miljon kubikmeter – stor som två Globen.

– Man kan montera teleskopet på en satellit och skicka ut det med en bärraket, men det är väldigt kostsamt. Utvecklar man dessutom ett nytt teleskop som vi gör vågar man inte göra det tills man har testat en prototyp, och det där ballongen kommer in, säger Mark Pearce, professor i astropartikelfysik vid KTH som ledde de så kallade PoGo-projekten.

Synlig från marken

Den enorma ballongen kan bara släppas iväg någon gång mellan mitten av maj till slutet på juli. Då är förhållandena i stratosfären optimala för en flygning: konstant västlig vind cirkulärt runt Nordpolen.

– Innan man flyger måste man be om tillstånd från alla berörda länder om att flyga över deras luftrum. Det finns en mängd dokumentation man måste samla in innan man får tillstånd att lyfta från marken, säger Mark Pearce.

Tack vare solen är ballongen, trots en höjd på 40 kilometer, synlig för det mänskliga ögat som en ljusprick på himlen. Väl i luften kan ballongen enbart justeras i höjd med hjälp av barlast och ventiler. Inför en flygning görs därför noga prognoser av vindförhållandena.

– Vanligtvis är man väldigt duktig på att pricka in var utrustningen landar, säger Mark Pearce.

– Vi hade lite otur 2013. Vi släppte ballongen lite sent på grund av vindförhållandena och vi fick landa i Ryssland vilket skapade lite praktiska problem, men det gick jättebra. Vi hade bra samarbete med Ryssland på den tiden.