Två tredjedelar av Sveriges räddningstjänstorganisationer, 106 av totalt 156, har problem att rekrytera deltidsbrandmän. Siffrorna som tagits fram av MSB gäller för 2020 men situationen har sett liknande ut de senaste åren – och väntas inte bli bättre.
– Det har varit svårt över en längre tid, kanske tio års tid, men trenden blir inte bättre utan snarare blir det lite svårare hela tiden, säger Patrik Perbeck, enhetschef på MSB.
I Sverige finns det nästan 11 000 deltidsbrandmän, långt fler än de cirka 5 000 heltidsanställda. Av de 605 enskilda stationer runt om i landet som har deltidsbrandmän har nästan hälften svårt att rekrytera.
– Ibland så lyckas vi inte bemanna styrkorna. Det gör att man kan få vänta på att få hjälp eftersom det kan ta tid innan vi är tillräckligt många för att göra en insats, säger Johanna Engström, ordförande för RRB, som bland annat arbetar med att ena räddningstjänster i frågor som handlar om glesbygd.
Ökad arbetsbelastning
Bristen innebär också att arbetsbelastningen ökar för de som är kvar.
– Det är många som jobbar mer än de ska för att täcka upp. Det blir nog en viss stress också i att veta att man inte är tillräckligt många, eller att man har många nya i gruppen utan erfarenhet, säger Johanna Engström.
Situationen ser likadan ut i stora delar av Sverige, och särskilt svårt är det i glesbygd. För att kunna bli deltidsbrandman krävs det att man bor och arbetar nära stationen så att man med kort varsel kan ta sig dit. Dessutom behöver man ha ett relativt flexibelt arbete. I orter där många arbetspendlar till närliggande städer blir det därför svårare att få tag på folk.
– Många tror att det är mer komplicerat och högre krav än vad det är. Men i själva verket kan nästan alla i samhället som är normaltränade och har ett jobb på orten som de kan ta sig ifrån bli deltidsbrandmän, säger Patrik Perbeck.
"Handlar mycket om livspusslet"
Båda är överens om att det gäller att förändra bilden av vem som kan bli deltidsbrandman. Många ser framför sig en ung, vältränad man, konstaterar Johanna Engström.
– Där ligger vårt största problem. Det finns många ute i samhället som skulle kunna bli jätteduktiga brandmän. Försvarsmakten och polisen har haft nationella kampanjer där de lyckats rekrytera både killar och tjejer med olika bakgrunder, så de har lyckats bättre än vad vi har gjort, säger hon.
Av de 156 räddningstjänstförbunden uppger dessutom 82 att de har svårt att behålla den personal de redan har.
– Det handlar mycket om livspusslet. Man kanske byter till ett jobb som inte går att kombinera med räddningstjänsten. Eller så tar familjen mycket tid och man är inte beredd att avsätta sin fritid för att vara maximalt fem minuter från brandstationen hela tiden, säger Patrik Perbeck.
Lönefrågan för deltidsbrandmän har lyfts fram som avgörande för att få in fler i yrket och råda bot på bristen på brandmän.
Ett nytt avtal för Sveriges alla deltidsbrandmän ska förhandlas fram under våren. Kommunal presenterade efter årsskiftet sina krav till arbetsgivarna både vad gäller ersättningar och andra anställningsvillkor.
När det gäller just bristen på deltidsbrandmän framhåller Brandmännens riksförbund att det gjorts många försök till åtgärder men ”det har aldrig prövats att skapa ett attraktivare avtal med bättre löner”, som förbundsordförande Peter Berg uttrycker det i ett skriftligt uttalande.
Upp till kommunerna
MSB stöttar räddningstjänsterna i deras arbete men ytterst är personalförsörjningen ett kommunalt ansvar. Patrik Perbeck framhåller särskilt att det på många mindre orter finns kommunanställda som skulle kunna kombinera sin tjänst med att vara deltidsbrandman. Då gäller det att framhålla fördelarna och att kommunen uppmuntrar det i större utsträckning, menar Patrik Perbeck.
– MSB kan komma med goda råd och berätta hur man gjort på andra håll, men man måste omsätta det praktiskt i de kommuner som saknar deltidsbrandmän. Ett annat sätt kan vara att tillhandahålla kontorsarbetsplatser på brandstationerna där man kan arbeta med sitt ordinarie arbete under sina beredskapspass.