– Det är lite trångt i släktens dopklänning, det går precis. Hade vi väntat en månad till så hade det blivit tufft, säger Sebastians pappa Alexander Wrange.

Under 2019 döptes 40 procent av barnen som föddes i Sverige, men under det första pandemiåret 2020 bara 27,5 procent. Även under våren har många föräldrar avvaktat med dopet, så nu är det mycket att ta igen.

Att ovanligt många stora barn döps nu får praktiska konsekvenser.

– Det är ju lite annorlunda, man kan inte hålla en ettåring på samma sätt som en tremånaders, säger Anders Moqvist, vikarierande domprost i Lund.

"Lite lekfullt"

De större barnen får ofta hållas av föräldrarna eller faddrarna i stället för av prästen.

– Och så får man ju interagera med barnet på ett annat sätt och sedan kanske man visar vattnet och låter dem röra det lite, så att det blir lite lekfullt.

Hur själva ritualen sedan genomförs får anpassas till barnet, konstaterar han.

Många församlingar har dopdräkter för utlåning och att lite större barn döps nu har gjort att en del församlingar ordnat fram större dräkter. Men i Sjöbo församling vill de flesta använda släktens egna dopkläder, berättar kyrkoherde Erica Lillö.

– Det finns många som har dopdräkter som har funnits i generationer tillbaka. Är den då för liten kan man ta med den och hänga den någonstans i kyrkan. Ur vårt perspektiv är den ju en symbol för dopets innebörd, men för många är den en bild för att man döps in i släkt och tradition. Då får man ändå symboliken i dopdräkten, när den finns med, säger Erica Lillö.

Skippar dopdräkten

Ett alternativ är att skippa dopdräkten helt.

– Min erfarenhet är att föräldrarna ofta väljer att i stället klä barnet i någon fin klänning eller kanske en sjömanskostym eller något annat man tycker är trevligt, säger Anders Moqvist.

I Lund gör det stora dopintresset att de som vill låta sina barn döpas i någon av de större kyrkorna kan få vänta till senhösten om de anmäler sig nu.

Jana och Alexander Wrange bestämde dopdatum på försommaren, när det stod klart att Janas mamma skulle kunna komma hit från Estland. Det var fullbokat i den kyrka de helst hade önskat, men nu blev det Lunds domkyrka i stället, vilket de är nöjda med.

Dopet – ett återseende

Dopet, som genomfördes under lördagen, blev speciellt inte bara på grund av Sebastians ålder, utan också för att det var första gången på länge som släkt och vänner träffades. Jana och Alexander Wrange hade gärna velat bjuda till en ordentlig dopfest efteråt, men nu fick det bli samling med fika i Lunds stadspark i stället.

Att vänta ännu längre med dopet kändes inte som ett rimligt alternativ.

– Min mamma skulle komma på besök och då kände vi, att då får vi göra det nu. Det är väldigt viktigt för min mamma det här med dopet, säger Jana Wrange.