Under terapisamtalet började den anonyma mannen plötsligt att viska.

– Jag måste gå ut från huset.

Mannens fru hade kommit hem. Han gick ut i trädgården och fortsatte berätta. Hur han burit på en hemlighet hela sitt liv, och om sitt sexuella intresse för barn. Nu hade han blivit förälder.

– De inre världarna gick inte att kombinera längre. Han var tvungen att välja sida, säger Christoffer Rahm, chefsöverläkare i psykiatri och forskargruppsledare på Karolinska institutet.

Mannen är en av 160 anonyma personer som ingått i en svensk studie i syfte att få människor att sluta titta på och dela bilder eller videor där barn utnyttjas sexuellt.

Rekryterades på darknet

Rekryteringen av studiens deltagare skedde via darknet. En ovanlig miljö för forskare att verka i. Här samlas människor med ett sexuellt intresse för barn i olika forum. Idén om att söka upp deltagare på darknet kom från förövarna själva.

I en tidigare studie på Karolinska institutet såg forskarna att människor ofta är i 35-årsåldern när de kommer till vården. Då har de redan haft sexuella tankar om barn i många år.

– Det var flera som sa: Vänta inte tills vi kommer till er. Kom till oss, berättar Christoffer Rahm.

Först möttes forskargruppen av misstänksamhet, innan de lyckades få darknetanvändarnas förtroende.

– Det handlar om att förstå landskapet, de kulturella koderna och hur folk pratar, och att få dem att förstå att vi är där i vårt forskningssyfte.

Miljontals filer

Problemet med spridning av övergreppsmaterial mot barn på nätet är stort. 2021 rapporterades nästan 85 miljoner filer med misstänkta dokumenterade sexuella övergrepp mot barn, enligt organisationen NCMEC. Samtidigt saknas det kunskap om vilka metoder som är mest verksamma för att förebygga sexuellt våld.

I studien utvärderades ett behandlingsprogram baserat på en manual utvecklad vid Karolinska universitetssjukhuset.

De anonyma deltagarna lottades till två grupper. Den ena gruppen gick en internetbaserad kognitiv beteendeterapi (KBT-terapi) under åtta veckor, den andra fick en psykologisk placebobehandling. En månad efter behandlingen gjordes en uppföljning.

– Ungefär hälften av de som fullföljde studien, både i placebogruppen och KBT-gruppen, sade då att de inte hade tittat på övergreppsmaterial den senaste veckan, berättar Johanna Lätth, doktorand och forensisk specialistpsykolog vid Karolinska Institutet, som arbetat med studien.

Inte som stereotypen

Tiden som deltagarna tittade på övergreppsmaterial hade även minskat, och minskningen var större i gruppen som hade fått behandling.

– Vi har nu stöd för att säga att det är effektivt, säkert och uppskattat, säger Christoffer Rahm.

Arbetet med studien har även gett ny kunskap om vilka personer som sprider övergreppsmaterial mot barn online. Stereotypen om en ensam person som lever i en filterbubbla på darknet stämmer inte alltid.

– En del berättade att de kan leva familjeliv och i stora sociala sammanhang, men bära på den här hemligheten. De fick äntligen bearbeta det här tillsammans med någon, säger Christoffer Rahm.

Hjälper barnen

Nu ska behandlingsmetoden spridas. Åtta länder kommer att erbjuda terapi på sina språk, inklusive en version på svenska.

Studien har gjorts i samarbete med World Childhood Foundation. Det var först inte självklart för barnrättsorganisationen att lägga resurser på studien, med dess tydliga fokus på förövare.

– Det finns en stark samhällsdiskurs att det enda som är acceptabelt är att straffa dem som begår övergrepp. Allt annat är att vara naiv, förklarar Britta Holmberg, programchef och vice generalsekreterare.

– Men vi ser att det verkligen inte är en motsats, utan tvärtom. Om man ska hjälpa barnen så behöver man faktiskt ändra beteende hos dem som kan vara en risk för barnen.