Skitsticka eller superabsorberande och silkeslent. Vad vi använder i slutet av toalettbesöket kan tyckas vara en obetydlig del av vår historia, men faktum är att både industrins och folkhemmets framväxt går att spegla i toalettpapper.
Att torka sig med återanvänt papper blev allt vanligare i takt med att tidningar, postorderkataloger och telefonkataloger dök upp på 1880-talet. Då började också Mullsjö pappersbruk tillverka buntar om 300 blad trädda på en ståltråd.
Tack vare industrins framväxt kunde man nu massproducera förbrukningsvaror.
– Det gjorde att man kunde börja tillverka papper för det här ändamålet. Det måste inte längre vara handgjort, berättar Johanna Krumlinde som är samlingsregistrator på Skansen.
Svenskarnas hamstrande under pandemin fick henne att fördjupa sig lite mer i vårt förhållande till toalettpapper. Och det säger en hel del om vår historia.
Som smörpapper
I Skansens samlingar finns ganska mycket papper från 1930- och 40-talen. En anledning kan vara att det är något vi hamstrat förr.
– En gissning är att det är rester från när man bunkrat toalettpapper i krigstid, säger Johanna Krumlinde.
Äldre tiders papper påminde mer om smörpapper än dagens superabsorberande mjuka rullar, även om det kunde marknadsföras med ord som "starkt, mjukt och behagligt".
– De allra första salufördes som en sjukvårdsprodukt och kunde till exempel vara impregnerade med aloe vera.
Att normen för toalettbesök är att torka sig med papper är något som gått ganska fort. I Sverige kan man knyta toalettpapprets utbredning till vattenklosetten som dök upp under andra halvan av 1800-talet.
– Vattenklosetterna börjar bli vanliga i början av 1900-talet. Men det var stor skillnad på stad och land, och i Stockholm fanns det utedass in på 1970-talet, berättar Johanna Krumlinde.
Sitt verkliga genombrott fick toalettpappret på 1930-talet då synen på smuts och hygien förändrades i grunden och journalisten Lubbe Nordström i svulstigt äcklade reportage beskrev misären i Lort-Sverige. Ur 1930-talets hygienism steg sedan de sociala reformer som blev folkhemmet.
– Då kommer instruktioner för hur man ska städa och leva hygieniskt. En baksida är att en del av samma rörelse är idéerna om en ren folkstam vilket sedan ledde till bland annat tvångssteriliseringar.
Löv eller skitsticka
Hur gjorde man då innan papper var ett alternativ? Löv, hö och halm gick bra att använda. Fingret eller underkjolen fungerade också bra.
– Det fanns äldre personer som tyckte att det var lite sjåpigt att använda något annat när man skulle torka sig.
Skitsticka var ett annat sätt att hålla sig ren där bak. De användes ända in på 1940- 50-talet, men få finns bevarade.
– Det var tunna spånor som var lite tilltäljda i ändarna. Det var en engångsgrej som man kastade i dasset sedan.
Rövskrapan, som fnissigt brukar dyka upp i diskussionen, finns det däremot inga historiska belägg för. Den skrapa, rätt lik en degskrapa i trä, som en gång skänktes till Nordiska museet visade sig vara falsarium tillverkat som ett skämt. Det avslöjades först när museet på 1970-talet ställde ut "anusskrapan" i en utställning om Lort-Sverige.