Tobias Holmberg minns tydligt första gången samhället sa åt honom att han inte var en person som skulle ha sex. Han gick i åttonde klass och hade varit sjuk några veckor och borta från skolan. Under tiden hade skolan en projektvecka med sexualundervisning. När han kom tillbaka frågade han sin lärare hur han skulle ta igen den missade undervisningen och fick då svaret: "Det behöver du inte. Den där undervisningen är inget just du behöver ta del av".
– Jag minns att jag först tyckte det var lite skönt att slippa läsa igen, men sedan efteråt har det slagit mig att det är precis sånt där som visar att vi med funktionsnedsättning inte anses ha en sexualitet.
Tobias Holmberg har en funktionsnedsättning som gör honom svag i alla muskler och som gör att han sitter i elrullstol med personlig assistans dygnet runt. Han har själv hört andra som drabbats av utebliven sexualundervisning i skolan och att det oftare drabbar personer med intellektuella funktionsnedsättningar som går i specialskolor.
Asexuella varelser
– Det finns också en rädsla att prata om sexualitet i förhållande till funktionalitet. Ofta blir diskursen att funkispersoner har en överdriven sexualitet, typ måste ha rätt till att gå till prostituerade och att de inte kan kontrollera sig – eller så är de helt asexuella varelser.
I en ny rapport från RFSU och Funktionsrätt Sverige om sexuell hälsa hos personer med funktionsnedsättning är ett av fyra fokusområden att man inte existerar som sexuell person. Bara hälften av de som tillfrågas i rapporten har svarat att de levt som de vill sexuellt.
För Tobias Holmberg är den sexuella friheten delvis begränsad. Om han vill följa med en person hem och ha sex efter krogen går det ofta inte eftersom det finns trappsteg i bostadshus som gör att han inte kan ta sig in. Det är också svårt ur ett socialt perspektiv att gå från flirt till något mer.
– Det svåra med att vara funkis är att man ofta behöver sätta ord på vad det är som ska hända, så de subtila inviterna försvinner. Det blir logistik, att jag behöver säga högt vad som krävs för att jag ska kunna förflytta mig, och då finns ju alltid en rädsla att bli avvisad eller att jag har feltolkat den andre.
En beröringsskräck
Att vara fysiskt funktionsnedsatt kan också göra det svårt att ha sex och att man behöver hjälp med detta, exempelvis genom kontakt med vården. Själv är Tobias Holmgren omgiven av läkare, fysioterapeuter och arbetsterapeuter i sin vardag, men trots det var det inte förrän han var 25 år som en arbetsterapeut första gången frågade hur det fungerade för honom med sex.
– Om man inte har fått lära sig sin egen kroppsfunktion sexuellt är det lätt att drabbas av känslor som: Vem skulle vilja ha sex med mig? Hur ska jag våga gå ut på krogen eller på Tinder och ragga? Vi finns ju inte.
Han fortsätter:
– Man mäter och testar allt på min kropp eftersom jag har den här sjukdomen, så det hade ju inte varit konstigt att ställa en enda fråga om just den delen av min kropp. Det visar att det definitivt finns en beröringsskräck från vården. Och det är inte bara att sexualitet är en del av att ha en kropp, det är också en del av att vara människa, och som många funkispersoner blir fråntagna, säger han.