I den låga ganska undanskymda byggnaden på sjukhusområdet pågår förberedelserna. Än så länge är det bara delar av personalen på plats men klockan 10 när dörrarna öppnar blir det trångt. Varje vardag kommer mellan 50 och 110 patienter till sprututbytesmottagningarna på Kungsholmen och Södermalm i Stockholm.

Besökarna är personer som injicerar narkotika och som kommer för att få rena sprutor och kanyler. Vissa kommer varje dag, andra någon gång i veckan. För vissa är det år mellan gångerna. Här kan de få sår omlagda, testa sig för hepatit och hiv, få hjälp till behandling och träffa barnmorska. Och framför allt prata om allt möjligt.

Att dela ut naloxonspray är en viktig del av verksamheten vid sprututbytet. Sprayen, som får plats i en byxficka, innehåller ett motgift mot en överdos av opioider, till exempel heroin. En opioidöverdos kan göra att man slutar andas vilket leder till syrebrist, medvetslöshet och att hjärtat slutar slå. Naloxon tar bort opioidernas effekt i ungefär en halvtimme och gör så att man kan andas igen.

En som upplevt effekterna av nässprayen är Jennie Gejel. Vid två tillfällen har hon gett naloxon till personer i hennes närhet som överdoserat heroin.

– Att hålla i den här lilla, lilla saken som gör att du kan rädda någons liv, det är väldig häftigt, det känns nästan magiskt. Samtidigt har det väckt minnen till liv om alla de gånger jag inte har kunnat göra något, säger hon.

Delar frikostigt

– Vi är väldigt frikostiga och ifrågasätter aldrig om någon säger att de tappat bort sin naloxonspray. Behöver man en ny så får man det, säger Elin Holmén, sjuksköterska på sprututbytesmottagningen och doktorand.

Hon utvärderar just nu naloxonprogrammet i Stockholm i ett forskningsprojekt. Bland annat ska hon jämföra dödsorsaker bland besökarna till sprututbytet före och efter att naloxon lanserades och ta reda på vilka som använt naloxon och hur det har påverkat deras liv.

– Många av användarna är de som tidigare själva har överdoserat eller varit i närheten när någon gjort det. Men vi ser också att personer som primärt använder amfetamin i hög utsträckning har gett naloxon till andra. Det gör lagen vi har ännu mer motsägelsefull, säger hon.

Effektivt motgift

Nässprayen har funnits i Sverige sedan 2018. Men naloxon är receptbelagt och i dag är det bara tillåtet att förskriva den till personer som själva riskerar att ta en överdos av opioider som morfin, heroin, fentanyl och tramadol. Kruxet är att den som överdoserar sällan hinner reagera innan det är försent och det är därför som andra runt omkring behöver ha naloxonförpackningen.

Under flera år har det i Sverige argumenterats för att rätten ska vidgas så att till exempel vissa yrkesgrupper som polis och väktare, eller anhöriga till heroinbrukare ska kunna få ha naloxon tillgängligt. Men trots utredningar och starka önskemål från både vård och myndigheter har ingen lösning nåtts. Hoppet står nu till en rapport som Socialstyrelsen gör på uppdrag av regeringen. Den 31 mars ska den presenteras.

Skåne pionjärer

I väntan på en ändring arbetas det på olika håll i landet med att sprida naloxon så mycket som möjligt. I Region Skåne var man tidigt ute med detta och har nu också ett väl utbyggt naloxonprogram.

Sedan 2018 har 5 000 kit delats ut i regionen och vid minst 800 tillfällen har det använts.

– Själva sprayen får ju bara ges till de som själva riskerar ta en överdos men vi satsar på att utbilda personal i alla verksamheter som möter opioidanvändare i hur naloxon används, säger Katja Troberg, en annan av samordnarna.

Anhöriga vill ha

I Norge, där man tidigare hade samma problem, har man löst det så att vem som helst kan få naloxon.

– Det vore självklart det bästa att ha det så även här så att den som är orolig för sitt barn eller närstående kan ha det hemma. Nu blir det i stället en slags underjordisk distribution, säger Katja Troberg.

Att naloxon gör nytta är det ingen tvekan om. Folkhälsomyndigheten lyfter upp den ökade tillgången som en av förklaringarna till att dödligheten i narkotikaöverdoser nu minskat.

Omkring hälften av alla opioidöverdoser inträffar i offentliga utrymmen som parker, på hållplatser eller trappuppgångar. Det stärker argumenten för att till exempel ordningsvakter och poliser skulle ha naloxon med sig, yrkesgrupper som ofta är först på plats, menar Elin Holmén.

– Naloxon tar inte bort andra strukturella problem som man har i livet, som att inte ha bostad eller tillgång till behandling eller psykiatrisk vård. Men det behövs båda delar, säger hon.

Jennie Gejel, som nu är ordförande i Brukarföreningen i Stockholm, har tidigare varit aktiv heroinbrukare och själv tagit överdoser. Men hon klarade sig. Att naloxon, som fungerar som ett omedelbart motgift mot opioidöverdos, ska kunna ges till fler än de som själva riskerar att överdosera ser hon som en självklarhet.

– Det behövs andra insatser också men vill vi att folk ska sluta använda droger måste ju prio ett vara att de överlever. Ingen som har dött av en överdos har ju slutat använda droger. Argument om att fler människor skulle börja injicera heroin bara för att det finns naloxon är bisarr.

Rättad: I en tidigare version av artikeln fick Jennie Gejel ett felaktigt namn.