Det handlar inte om att patienten ska söva sig själv eller lindra smärta, men kunna göra sig tillräckligt dåsig och avslappnad för att klara av en undersökning eller behandling som kan upplevas obehaglig eller smärtsam.

– Framför allt handlar det om ingrepp som vi normalt gör i lokalbedövning och där patienterna av någon anledning känner rädsla och oro, kanske på grund av tidigare dåliga erfarenheter av smärta, och därför vill ha mer bedövning för att kunna gå igenom ingreppet, säger överläkare Ulrika Klemets på kvinnokliniken i Kristianstad.

Här testas självsedering i ett 16 veckor långt projekt och hittills är erfarenheterna goda. Det kan till exempel användas vid spiralbyte eller vissa enklare operationer, till exempel av framfall och urinläckage.

– Vi har sett att patienterna piggar på sig mycket snabbare och mår väldigt bra efteråt.

En annan stor poäng är att den här gruppen patienter inte ska behöva köa till operationsavdelning med narkossköterskor och narkosläkare, utan kunna behandlas eller undersökas på klinikens gynmottagning.

– Det handlar om rätt använd kompetens och att göra rätt saker på rätt ställe, säger Ulrika Klemets.

Slutar trycka

Läkemedlet som patienterna får i sig intravenöst i armen heter propofol. I högre doser fungerar det som narkos, det vill säga patienten sövs och behöver hjälp med andningen. Men så mycket propofol kan en patient inte få i sig vid självsedering.

Dels är mängden propofol begränsad och dels har det i studier visat sig vara mycket svårt för patienter att ge sig själva för mycket. Patienter som trycker många gånger slumrar till slut till och slutar att trycka.

– Man somnar ifrån knapptryckandet, förklarar Andreas Nilsson, anestesisjuksköterska på Universitetssjukhuset i Linköping.

Patienten somnar dock inte djupare än att det går att få kontakt genom att höja rösten eller ruska om lite, påpekar han. Patienten blir väldigt avslappnad, inte sövd. Men självsederingen måste ändå övervakas av kompetent personal.

– Poängen är att det inte behöver vara anestesipersonal, om man inte behandlar dem som är skörast och sjukast. För friskare patienter kan annan personal ta ansvaret.

Detta sker redan i dag med andra avslappnande eller smärtstillande läkemedel.

Individuella behov

En annan fördel är att patienten själv får kontroll. Exakt hur mycket avslappning som krävs för att känna sig bekväm är oerhört individuellt.

– Har de behov av att bli trötta så ger de sig själva så mycket så att de blir det. Har de behov av att bli lugna och avslappnade, men ändå vill hänga med i vad som händer, så gör de så att det blir så.

I Östergötland har metoden använts i 20 år, men först de senaste två-tre åren har den börjat spridas i övriga landet. Vid sidan av sjukhusanställningen åker Andreas Nilsson och en kollega runt i andra regioner och ger utbildning om självsedering.

– Jag tror att det delvis kan vara en pandemieffekt, att man känner att man måste vända på varenda sten för att hitta sätt att effektivisera och få ner köerna, säger han.

Precis så är det på Centralsjukhuset i Kristianstad. Många patienter som väntar på enklare ingrepp har köat länge och nu måste köerna betas av.

– Vår framtidsspaning säger att vi kommer att bli färre som vårdar fler och därför behöver vi ta vara på kompetensen på rätt sätt, säger Sara Widén, områdeschef för anestesi och operation i Kristianstad.