Himlen är askgrå över Huddinge. Ett duggregn faller över den jättelika kommunala skolbyggnaden från 1970-talet. Inomhus blänker golvet från lysrören i taket och i kafeterian sitter en gäng ungdomar och dricker läsk. I dag pratar alla om samma sak: Hur ska det gå för oss?
Betty Osei går sista året. Hon drömmer om att utbilda sig till samhällsvetare, att se nya miljöer och att träffa nya människor. Beskedet om att utbildningen kommer att ske via länk resten av terminen stressar henne.
– Det kommer att krävas disciplin och ansvar för att jag ska ta mig dit jag vill i livet.
"Blir ledsen"
Under våren när undervisningen bedrevs på distans märkte hon snabbt att hennes betyg gick ned i ämnen hon behöver extra hjälp med.
– Även om lärarna var tillgängliga så var det många som behövde deras hjälp. De var hårt belastade. Så kommer det att bli nu också. Det är klart att det påverkar en. Jag blir ledsen när jag tänker på det.
På Huddingegymnasiet går omkring 550 elever, och närmare 200 av dem tar studenten till sommaren, berättar biträdande rektor Katarina Häggmark Lindén. Enligt henne har betygen inte påverkats av pandemin.
– Det vi såg i våras var att betygen inte hade gått ner. Treornas resultat var bättre än väntat faktiskt. Och nu under den här terminen ser det ut att vara som vanligt generellt.
Att plugga hemifrån ställer krav på ungdomarna. Vissa klarar det galant, andra har det svårare. Jacob Rhawi hade problem med att fokusera på plugget i våras eftersom han delade hemmet med sina föräldrar och sin syster.
– Det var många på samma plats. Jag försökte mitt bästa. I början var jag disciplinerad. Då steg jag upp en timme före första lektionen för att duscha och äta frukost. Men med tiden blev jag alltmer slö, berättar han.
– Till slut hoppade jag in i första lektionen medan jag fortfarande låg i sängen. Då är man väldigt trött. Jag hoppas att jag kan skärpa mig nu. Det krävs att man klarar vissa ämnen för att få sin examen.
Olika regler
Han berättar att lärarna har olika regler och att han snabbt lärde sig vilka lärare som krävde närvaro under hela lektionen och vilka som nöjde sig med att eleven var med på uppropet.
– För vissa räckte det med att man skrev sitt namn i chatten. När man hade gjort det kunde man gå och lägga sig igen.
I våras ansvarade stödläraren Caroline Stenqvist Johnsén för ett 40-tal elever med särskilda behov.
– Hur mycket tid jag lägger på varje elev beror på. Vissa elever är på banan efter 20 minuter. Andra kan behöva flera timmar.
– När det fysiska mötet uteblir går man miste om hela paketet, hela människan. Vi läser ju av varandra med hjälp av kroppsspråk och det är mycket svårare genom en skärm, tillägger hon.
Här skjuter Katarina Häggmark Lindén in:
– Vi gör undantag när det gäller vissa elever. För en del är det svårt att vara hemma. Därför att det nödvändigt att dessa elever är här.
Är på plats
Johanna Wiesel kommer att vara på plats fram till jullovet för att ta hand om de eleverna.
– Jag är tvungen att göra det. Alla klarar inte av distansundervisning. Det finns särskilda skäl till att vissa måste vara här.
Hon upplever en stor oro bland eleverna.
– Många mår väldigt dåligt. De behöver en vuxen att ställa frågor till, frågor som man kanske inte ställer till mamma och pappa. Avsaknaden av socialt sammanhang gör att de känner sig nedstämda. En del går in i depressioner. De undrar vart de ska ta vägen, vad som händer och vem de kan prata med:
– Det enormt frustrerande att se elever må så dåligt. Jag som lärare känner inte att jag räcker till.
