Redan i början av pandemin konstaterade den tidigare statsepidemiologen Johan Giesecke att det nya coronaviruset skulle drabba "de som springer för långsamt" värst. Det vill säga de gamla och svaga. I dag vet vi att äldre människor och personer med underliggande sjukdomar har en väsentligt högre risk för både svår sjukdom och död.

Åldern kan vi inte göra så mycket åt, men det har visat sig att Giesecke även fick rätt mer bokstavligt, såtillvida att personer med dålig fysisk kondition löper högre risk att drabbas av svår covid-19, jämfört med mer vältränade personer.

Exempelvis visar en större brittisk undersökning med över 300 000 medelålders kvinnor och män att livsstilsfaktorer, däribland fysisk aktivitet, påverkar risken att hamna på sjukhus på grund av covid-19. Risken var fyra gånger högre för dem med de mest ogynnsamma livsstilsfaktorerna, jämfört med dem med de mest gynnsamma.

– Det finns både direkta och indirekta orsaker till detta, säger Elin Ekblom Bak, docent vid Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH) i Stockholm.

Lite ger mer

Till de mer direkta orsakerna, säger hon, räknas det faktum att fysisk aktivitet förbättrar vårt immunförsvar, vilket i sin tur avgör hur kroppen hanterar infektioner.

– Det finns mycket forskning som visar att immunförsvaret påverkas av hur aktiva vi är, att fysisk aktivitet påverkar hur motståndskraftiga vi blir. Vår kondition påverkar också hur svårt sjuka vi blir, om vi väl drabbas, eftersom det hjälper till att dämpa inflammationen, det vill säga kroppens reaktion på infektionen, säger Elin Ekblom Bak.

Därutöver har fysisk aktivitet en rad indirekta effekter, eftersom förutsättningarna för att inte drabbas av olika riskfaktorer – såsom högt blodtryck, fetma och/eller hjärtproblem – förbättras.

Att börja träna kan dock upplevas som både tråkigt och svårt, men det fina i kråksången är att insatsen kan vara tämligen blygsam för att den ska ge resultat.

– Det krävs ingen elitprestation för att nå de här fördelarna, säger Elin Ekblom Bak.

Forskning har nämligen gång på gång visat att den stora skillnaden är mellan att inte göra något alls och att göra lite, snarare än mellan att göra lite och att göra mycket.

Detta har WHO tagit fasta på. I torsdags uppdaterade organisationen sina riktlinjer i vilka man tar fasta på att fysisk aktivitet, om än i mindre omfattning, är bättre än ingen aktivitet alls. "Varje steg räknas", som WHO uttryckte saken i torsdags i samband med lanseringen av de nya riktlinjerna.

Ingen nationell strategi

– Man behöver inte ens vara ombytt. Det viktigaste är att få en regelbundenhet och att få in det i vardagen. Det kan handla om en pulshöjande promenad, eller något i den stilen. Man ska börja försiktigt och hitta sina tillfällen när det passar, så att det blir långsiktigt och helst göra något varje dag, säger Elin Ekblom Bak som ser detta som extra viktigt inte minst nu, i coronatider, när många arbetar hemifrån.

– Det blir mer passivt att jobba hemma. Man rör sig mindre, helt enkelt, än när man åker till jobbet fram och tillbaka.

TT: Om det kommer en tredje våg i början av nästa år, hinner man få upp flåset till dess?

– Det låter alldeles utmärkt att börja nu, säger Elin Ekblom Bak.

Hon tycker det är undermåligt att Sverige inte har en nationell strategi vad gäller fysisk aktivitet, liknande de som vi har avseende alkohol och tobak. Det skulle göra arbetet med fysisk aktivitet i regionerna mer strukturerat och mer jämlikt, menar hon.

– Det vore väldigt förvånande om regeringen inte tar tag i detta, med tanke på den situation vi är i nu, för uppenbarligen går det ju att förebygga allvarlighetsgraden av den här sjukdomen. Nu är det dags.