Kommersiell sexuell exploatering innebär exempelvis prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Det är ofta kvinnor och flickor som utsätts och dessa får inte tillräckligt stöd från samhället, hävdar organisationerna Child10, Ellencentret och #intedinhora.

I sin gemensamma rapport "Ingen hörde ropen på hjälp" har man kartlagt stödfunktioner som erbjuds – och hur de upplevs.

– Genomgående så vittnar de som svarat på undersökningen om att man har blivit bemött med ifrågasättande, förminskade och skuld- och skambeläggande, säger Gabriella Kärnekull Wolfe, grundare av nätverket #intedinhora.

Problem förminskas

Rapporten bygger på vittnesmål från över 200 personer, både barn och vuxna, som utsatts för kommersiell sexuell exploatering.

Mindre än varannan person i enkäten säger att de erbjudits professionell hjälp.

En av tre uppger att de inte vågat berätta om sin utsatthet för exempelvis vårdpersonal eller myndigheter.

– I rapporten framkommer flera vittnesmål där jag tycker det är ganska tydligt och självklart varför man inte vill berätta om sin utsatthet – med tanke på det bemötande man får när man väl gör det, säger Gabriella Kärnekull Wolfe och utvecklar:

– Man blir bemött som att det är en beteendestörning, att man är en nymfoman. Problemet förminskas och sopas under mattan.

Efterfrågar stöd

Utöver brottsoffer och utsatta har även 115 personer som arbetar i olika stödverksamheter, exempelvis socialtjänsten, svarat på frågor. En majoritet av dem uppger att man saknar både tid och resurser för att erbjuda stöd.

En av dem som efterfrågar mer resurser är Zandra Kanakaris, generalsekreterare på 1 000 möjligheter som driver Ellencentret. Där erbjuds hjälp till personer mellan 15 och 25 år som blivit offer för sexköp.

– Så länge vi som samhälle inte förebygger att män och killar inte köper tjejer, kvinnor och barns kroppar så måste vi se till att vi får ett fungerande stöd. Det är vår skyldighet, säger Zandra Kanakaris.