Det som skulle bli ett lugnt besök hos familjen slutade med flykt och stor osäkerhet.

Safa, som jobbar för telekomjätten Ericsson i Stockholm, var i Khartum när konflikten plötsligt bröt ut den 15 april.

Hon vill tillbaka till Sverige så fort som möjligt. Men på måndagen visste hon fortfarande inte hur och när det kan ske.

Den ursprungliga returbiljetten tillbaka till Sverige, från Khartums flygplats på lördag, har hon inga förhoppningar om att kunna använda.

– Det finns uppgifter om att det kan gå skepp från Port Sudan. Det är oklart om vi ska genom Egypten eller Saudiarabien. Vi tar det som kommer först, säger hon.

– Men jag hoppas verkligen att vi är ute mot slutet av veckan.

"Väldigt rädda"

När läget hade lugnat sig lämnade hon och hennes familj den sudanesiska huvudstaden och reste söderut, till Madani.

Telefonförbindelsen kommer och går under intervjun. Men Madani är just nu säkert, tror Safa.

Samtidigt som mer än 1 000 EU-medborgare nu hunnit evakueras, däribland 25 svenskar, växer dock oron för vad som händer efter att de utländska delegationerna lämnat landet.

– Vi är väldigt rädda. De internationella evakueringarna pågår och och man vet inte vad som händer efteråt, säger Safa.

– Båda sidorna vill framstå som goda just nu. Men jag är väldigt rädd vad som kommer att hända efteråt.

"Väldigt överväldigande"

Hittills har över 420 människor dödats och tusentals skadats i striderna, enligt uppgifter från FN.

Från Khartum kommer samtidigt rapporter om strömavbrott, vattenbrist och butiker som plundrats för att människor inte har mat, berättar Safa.

– Många är rädda för att gå ut. Vi hade tur och kan i huvudsak leva på mat som vi haft i förråden, säger hon.

Hon hoppas att hon tillsammans med sin mamma ska kunna ta en färja mot Egypten eller Saudiarabien i slutet av veckan. Men varje beslut måste vägas noga mot andra.

Det är exempelvis osäkert om systern och hennes familj kommer att kunna ta samma väg.

– Det är extremt tufft att man måste fatta väldigt svåra beslut och försöka att vara stark, samtidigt som det är så svårt känslomässigt. Och att man måste tänka på varje enskild person i familjen, säger hon.

– Det är väldigt tufft. Varje dag är väldigt överväldigande.