I samband med beskedet att Liberalerna ska stödja en moderatledd regering som tar stöd av Sverigedemokraterna har Nyamko Sabuni samtidigt framhållit att hon inte vill ha något regelrätt budgetsamarbete med SD av det slag som L och C nu har med regeringen.
I stället ska regeringen söka stöd för sin budget i riksdagen utifrån “de majoritetsförhållanden som inom olika områden råder i riksdagen”, som hon skriver i ett brev inför partirådet på söndag.
Detta avviker från nuvarande budgetregler, som innebär att regeringen måste få stöd för sin budget i sin helhet, enligt Per Molander.
Inte överspelade
Han brukar beskrivas som arkitekten bakom det finanspolitiska ramverket, eller "budgetreglerna", som infördes 1996 och som tillkom efter finanskrisen på 1990-talet.
Enligt Sabuni är nuvarande regler överspelade, bland annat mot bakgrund av att utbrytningar ur budgeten skett tidigare i riksdagen, exempelvis av S 2013, då en skattesänkning från Alliansregeringen stoppades.
Per Molander håller inte med om detta:
– Nej, det är fel, säger han till TT.
– Regeringen måste ha tillräckligt stöd för budgetens totala omslutning och fördelningen på utgiftsområdena i en första omröstning. Om detta råder det ingen diskussion, säger han.
Kräver lagändring
Den väg som Sabuni vill gå är inte möjlig med nuvarande regelverk, anser han.
– Jag har svårt att se hur det ska gå till utan att man ändrar riksdagsordningen. För detta krävs två beslut med val emellan eller tre fjärdedelars majoritet i ett beslut, vilket torde vara svårt att uppnå, säger Molander.
Statsbudgeten tas i två omgångar i riksdagen. Först röstar riksdagen om ramarna med utgifter och inkomster. I nästa steg behandlas respektive utgiftsområde. Det är i det arbetet som riksdagen vid några tillfällen ändrat på regeringens förslag.
Detta är fullt möjligt enligt gällande regler, enligt Molander.
– Enstaka förändringar av utgifterna inom utgiftsområden kan accepteras, så länge det är odiskutabelt att utgiftsnivån sänks. Och man bör i symmetrins namn då också acceptera enstaka höjningar av skatteuttaget. Det finanspolitiska regelverket ska inte lida av en slagsida som tillåter utgiftssänkningar men inte inkomstökningar.
Inte urarta
– Men detta gäller enstaka ändringar. Det får inte urarta till någon allmän omformning av budgeten, där utgifter byts mot utgifter inom andra utgiftsområden eller mot skattehöjningar. Detta skulle innebära ett brott mot riksdagsordningens bestämmelser och dessutom att delar av budgetberedningen flyttade till riksdagen, och detta har finansutskottet och riksdagen inte kompetens eller kapacitet för, säger Molander.
Enligt Per Molander innebär Nyamko Sabunis resonemang att man frångår nuvarande ordning för budgetarbetet.
– Det är svårt att se att man skulle uppnå tillräcklig rörelsefrihet utan att ändra riksdagsordningen. Det vore intressant att se vilket eller vilka partier som skulle ta på sig ansvaret för att formellt försvaga det regelverk som Sverige har nått internationellt berömmelse för, säger han.