När den första vågen av coronapandemin slog till i våras syntes en kraftig ökning av användandet av tjänster där man kan berätta för efterlevande hur man vill ha det med bland annat begravning. Den trenden har hållit i sig när den så kallade andra vågen av covid-19 spritt sig över landet.

Mellan 11 september och 25 november skapades 1 037 så kallade livsarkiv via Sveriges begravningsbyråers förbund. Motsvarande period 2019 var siffran 225.

– De flesta användarna är 70 plus, och det är en liten övervikt bland kvinnor, säger förbundets vd Ulf Lernéus.

Sett över hela året har det till och med 16 december skapats 4 548 livsarkiv, att jämföra med 1 881 under 2019.

– Det säger en del om pandemin, men det säger också en del om oss och hur vi börjar tänka, säger Lernéus.

Ökad efterfrågan

Peter Göransson, kommunikationschef på Fonus bekräftar bilden av en ökad användning av tjänstetypen:

– Vi ser absolut att efterfrågan håller i sig. Jag har tyvärr ingen direkt siffra på rak arm men det har ökat rejält mot 2019. Det märker vi även av inom det vi kallar för trygghetsjuridik, sådant som rör testamenten. Där är ökningen fem procent jämfört med förra året.

Ulf Lernéus berättar även att allt fler ensamma hör av sig och är oroliga.

– Det kan handla om vad som händer när man går bort, men också sådana praktiska saker som "kommer någon att hitta mig", "hur blir jag begravd" och "vad händer med mina saker?".

"Inget man vill skylta med"

Enligt Lernéus har "ett trettiotal" ensamma hört av sig under året, något som kanske inte låter som speciellt många.

– Då ska man veta att det vanligtvis kanske ringer en om året. Den här ensamheten och oron är inget man vill skylta med, säger han.

Lernéus råd till den som är ensam och orolig är, även om det är svårt, att ta kontakt med exempelvis en granne som kanske kan titta till ibland.

– Annars, även om det låter krasst, så är ett råd att inte ha autogiro på allt. Det är tyvärr så systemet är uppbyggt nu, har man allting per automatik märks det inte om något händer.