Hos den amerikanska lövgrodan är det honorna som väljer hannar när det är dags att para sig, utifrån sången. Men det är en tuff utmaning. Ofta har mängder av olika arter samlats vid samma vattendrag för att träffa någon att skaffa yngel med i sommarnatten, och ljudnivån kan bli öronbedövande. För en utomstående betraktare kan det tyckas omöjligt att urskilja enskilda lockrop.

Men de amerikanska lövgrodorna har ett ess i rockärmen. Det har en grupp amerikanska och danska forskare kommit fram till genom att studera grodorna i ett ljudlaboratorium.

Vid ljudvågor mellan 1 400 och 2 200 hertz upptäckte forskarna att honornas trumhinnor plötsligt vibrerade mycket svagare, trots att ljudet var lika starkt. Det visade sig att just dessa frekvenser i stället sögs upp av honornas kraftigt uppblåsta lungor, på ett sätt som avlastade trumhinnorna.

När forskarna sedan studerade lövgrodornas parningssång, visade det sig att hannarnas mest framträdande strofer ligger precis under och ovanför det utsläckta frekvensområdet.

Genom att blåsa upp lungorna kan honorna alltså filtrera bort ljudet från arter som inte intresserar dem och fokusera på den sång de vill höra – ungefär som om de hade ett par brusreducerande hörlurar.

Studien publiceras i tidskriften Current Biology.