Den stora glaciären Denman i Östantarktis har smält på ett sätt som gör att den dras nedåt i en undervattensgrav som är mer än 3 000 meter djup. Det framgår av en ny studie där forskarna har kombinerat satellitmätningar av glaciärens rörelser sedan 1996 med ny kunskap om hur havsbottnen är utformad nära land.
Det bekymmersamma är att det finns en djupbassäng vid kusten, så när iskanten smälter och drar sig närmare land sugs varmt havsvatten in i djupbassängen. Då ökar avsmältningen ännu mer. Dessutom leder det till att glaciären börjar röra sig allt snabbare, eftersom den dras nedåt i djupet av gravitationen.
Den amerikanska forskargruppen, som publicerar sin studie i Geophysical Research Letters, visar att den så kallade grundlinjen, den yttersta punkt där glaciären vilar på botten, dragit sig omkring fem kilometer närmare land sedan 1996.
Betraktats som stabila
– Botten lutar så att säga åt fel håll. Det innebär att man får en accelererad kalvning, eller utförsel av is i havet, säger Per Holmlund, som är professor i glaciologi vid Stockholms universitet och har läst den nya studien.
Det här är första gången som detta fenomen observeras i Östantarktis, där ismassorna hittills har betraktats som stabila. I Västantarktis är det däremot känt sedan tidigare att just den här mekanismen orsakar en katastrofal isminskning, förklarar Per Holmlund.
Denmanglaciären innehåller tillräckligt mycket vatten för att höja den globala havsnivån med ungefär 1,5 meter. Men även om situationen är oroväckande är det för tidigt att säga hur den kommer att utvecklas. Östantarktis är en förhållandevis outforskad del av jorden, eftersom den är så otillgänglig.
Kan bli dramatiskt
– Vi vet inte om det här förloppet kommer att fortgå, eller om det är något som stoppas upp. Just det här är en marginell förändring av hela ismassan, men om förloppet kommer igång och är mer omfattande så blir det dramatiskt, säger Per Holmlund.
Anna Wåhlin, som är professor i oceanografi vid Göteborgs universitet och har deltagit i flera expeditioner till Antarktis tycker att studien är välgjord. Men hon understryker också behovet av mer kunskap.
– Om man ser liknande mönster vid fler glaciärer i Östantarktis så visar det att något allvarligt håller på att hända. Förhoppningsvis kan det här motivera fler länder och forskargrupper att studera den här delen av Antarktis mer, även om det är svårt och dyrt att göra mätningar där, säger Anna Wåhlin.