– Det är inte realistiskt och det är inte heller vår strävan att lägga ner alla små anstalter, säger Kriminalvårdens generaldirektör Martin Holmgren.
Små fängelser och slitna och omoderna lokaler är några anledningar till att Kriminalvården blöder skattepengar, enligt en granskning av Riksrevisionen. I genomsnitt har de svenska anstalterna 95 platser, medan granskningen visar att en anstalt med runt 300 platser har den lägsta kostnaden per plats.
– Det handlar om rätt stora pengar. Det finns en besparingspotential på uppemot en halv miljard om året, säger Fredrik Bonander, projektledare för granskningen.
Till exempel är kostnaderna för inpasseringsvakt eller för att driva en matsal lika stora för en liten verksamhet som för en stor, framhåller han.
– Det kan också vara så att de intagna på en liten anstalt inte kan gå vissa behandlingsprogram för att de helt enkelt är för få, säger Fredrik Bonander.
Platsbrist och överbeläggningar
Kostnaderna för landets fängelser har ökat de senaste åren. Trots det har Kriminalvården svårt att få de pengar de tilldelas att räcka till den verksamhet som de ska bedriva och myndigheten har tidigare i år begärt mer pengar från regeringen för att stävja den omfattande platsbristen och överbeläggningarna.
Riksrevisionen har därför granskat 44 av Sveriges 45 fängelser under 2015-2018. Undersökningen visar att det är stora skillnader mellan anläggningarna och att anstalterna under 2018 hade kunnat öka sitt resursutnyttjande med i genomsnitt runt 20 procent.
– Nio anstalter har ett maximalt resursutnyttjande, medan lika många kan bli minst 40 procent effektivare. Övriga ligger någonstans mittemellan, säger Fredrik Bonander.
Dåligt underhåll
Ett problem för vissa anstalter är att lokalerna inte är ändamålsenliga eftersom de ursprungligen inte byggdes för kriminalvård. Dessutom bidrar dåligt underhåll av lokalerna till mer ineffektivitet eftersom det i flera fall har lett till att lokalerna inte kan användas över huvud taget.
TT: Varför har inte det här upptäckts tidigare?
– Jag vet inte, det här har varit ett problem i flera år. Men har man bristande system för sin statistik så kommer man inte att upptäcka fel. Kriminalvården samlar inte in de data som krävs för att kunna göra jämförelser mellan anstalterna, vilket gör att de inte kan se vilka anstalter som är ineffektiva, säger Fredrik Bonander.
"Är ödmjuka"
Kriminalvårdens generaldirektör Martin Holmgren håller med om den del av kritiken som gäller statistiken.
– Där får vi vara ödmjuka och erkänna att det är ett utvecklingsområde, där finns det förbättringspotential.
Däremot vill han inte rakt av skriva under på att det skulle gå att spara så stora summor genom effektivisering inom Kriminalvården som granskningen antyder. Inriktningen är redan att gå mot färre och större fängelser, särskilt när det gäller dem med högre säkerhetsklassning. Men det är inte svart eller vitt, inte antingen stora anstalter eller små, understryker han.
– Skulle vi spara in den där halva miljarden så skulle det i princip bygga på att samtliga anstalter låg på runt 300 intagna. Det är därför jag menar att det är intressant, men det är mer som en vägledning eller hjälp till oss i vår inriktning, för det finns en mängd olika skäl till att det ser ut som det gör i dag.
Han pekar på anstalter med särskild inriktning på unga som ett sådant exempel. Likaså kan det finnas ett värde i att fängelser med lägre säkerhetsklassning för personer som är väg att slussas ut i samhället finns någorlunda nära hemorten, påpekar han.
Kriminalvården har redan ett pågående effektiviseringsarbete, framhåller Martin Holmgren.
– Det har inneburit att vi har kunnat spara in ungefär 200 miljoner kronor 2019 jämfört med 2018. Så vi är på effektiviseringsbehovet och vi är på frågan om behovet av färre och större anstalter, det är ingen nyhet för oss.