Det ska bli straffbart att låta barn uppleva våld mellan närstående, enligt regeringen. Polisen räknar med att det kan leda till att över 15 000 barn kommer att behöva förhöras varje år, med anledning av misstanke om barnfridsbrott.

Det nya lagförslaget väntas under 2021 och går ut på att den som begår ett brott mot en närstående person, exempelvis en pappa som misshandlar en mamma, ska dömas för barnfridsbrott om gärningen bevittnas av ett barn.

– Att skada en annan vuxen innebär också att barnet tar skada, utöver att det är en brottslig handling i sig självt. Det är positivt att det straffrättsliga skyddet för denna utsatta grupp av barn som bevittnar våld eller andra brottsliga handlingar stärks, säger Mikael Thörn, expert på Jämställdhetsmyndigheten.

Omkring 210 000 barn i Sverige beräknas leva i hem där det förekommer olika former av våld. Det kan påverka deras hälsa allvarligt. Många barn som bevittnar våld är också själva utsatta för våld.

"Ingen som skyddar"

Flera studier visar också att barn som upplevt våld i hemmet löper en ökad risk att utöva våld och exempelvis hamna i ett destruktivt beteende med kriminalitet.

Det här är barn som lever i en stor utsatthet, enligt Sandra Patel Seropian, påverkanschef på Maskrosbarn.

– Många barn har inte någon som skyddar dem eller som kan hjälpa dem i de här situationerna. Det barnen själva önskar är att man ska få hjälp att våga berätta. Vuxna som vågar fråga och vågar finnas kvar och lyssna på svaret. Många av barnen vi möter upplever att vuxna tycker att det är jobbigt och inte vet hur de ska hantera det barnen berättar, säger hon.

Stödet till dessa barn brister på flera nivåer, anser hon, och även om ny lagstiftning är välkommet behövs ytterligare genomgripande förändringar.

– När barnen väl berättar vill de att vi vuxna agerar omedelbart. Att det görs orosanmälningar, att man ser till att barnen får hjälp och att de får det direkt – inte om x antal månader. Många berättar att det inte hände någonting, de fick gå hem till den förälder som utsatt dem för våld igen, säger Sandra Patel Seropian.

Fortsatta brister

Maskrosbarn hör till dem som vill se en ny straffbestämmelse om misshandel mot barn. I dag finns ingen sådan särskild brottsrubricering, utan våld mot barn bedöms enligt de allmänna bestämmelserna kring misshandel.

– Men barn har inte alltid samma möjligheter att berätta med de detaljer som vuxna har. Och de rekvisit gällande smärta som krävs för att döma en person för misshandel är väldigt svåra att påvisa när det gäller barn som blivit utsatta för våld, säger Sandra Patel Seropian.

Även Mikael Thörn pekar på fortsatta brister i lagstiftningen när det gäller barn som bevittnat och upplevt våld. Exempelvis kan fortfarande en pappa som dödat barnets mamma få ha kvar vårdnaden.

– Många barn lever i våld och är utsatta för våld, men det synliggörs inte alltid i utredningar och tvister om vårdnad, boende och umgänge. Föräldrarätten, alltså rätten till att träffa ett barn, tycks i många fall väga tyngre än barnets rättigheter att vara fri från våld, säger Mikael Thörn.

Stärka polisen

Om regeringen går på utredningens förslag innebär den nya lagen även att barn blir målsägande när de sett våld i hemmet. Det innebär att de får komma till tals i brottsutredningen och också har rätt till skadestånd från gärningspersonen.

En farhåga är dock att barn kan komma att tvingas in i rättsprocesser mot föräldrar. Det finns en lagstadgad rätt att inte behöva vittna mot närstående.

– Det kan finnas dilemman och svårigheter. Lagstiftningen måste följas upp för att se vilka konsekvenserna blir i praktiken, säger Mikael Thörn.

Polisen bedömer att antalet brottsutredningar med barn som målsägande kommer att öka markant när brottet införs. Samtidigt är barnutredningsverksamheten redan idag en hårt ansatt verksamhet.

– Det kommer att bli mer att göra för polis och åklagare. Men då är det ju viktigt att deras resurser inom det här området prioriteras och stärks, kanske med fler utredande poliser, förundersökningsledare och så vidare. Det är en nödvändighet, annars är risken att man stärker lagstiftningen – men att det inte leder till utredningar och domar, säger Mikael Thörn.