Skådespelaren Anita Wall har hållit sig hemma mer än vanligt på sistone för coronapandemin skull. Hon har å andra sidan alltid tyckt om att vara hemma. Här finns tryggheten och i lägenheten, med sina många fönster, trivs också en mängd blommor.

– Jag har fått sticklingar från pelargoner av mina döttrar så nu har jag min egen trädgård här inne, säger Anita Wall som njuter av vackra färger.

Att hon plötsligt fyller 80 år kommer som en överraskning, men en angenäm sådan eftersom hon älskar att bli äldre.

– Men jag säger inte äldre, jag säger gammal! Folk är så larviga med ålder och tycker att det är hemskt att bli gammal, men det är inte ett dugg hemskt. Det är underbart. En otrolig gåva.

Man har ju samlat på sig en del erfarenhet när man är 80, resonerar hon. Och på något vis bär man alla tidigare åldrar inom sig. Hon minns hur hon var som barn, som tonåring, som 45-åring. Alla åldrar har sin tjusning.

– Och kanske är det inte så farligt att vika in skägget heller. Har du hört det uttrycket? Att kola vippen. Jag har inte kommit dit än, jag är ju bara 80 vårar och jag måste bli minst 90 så att jag kan ha lite koll på mina barnbarn.

Orolig för klimatet

Anita Wall är på strålande humör men sådant kan gå både upp och ned.

– Min pappa sa att det är bra med Anita för hon har ett jämnt humör, hon är alltid arg! Det var när jag var tonåring. Och javisst, jag var skitförbannad på mycket, som man är då. På varför de inte gjorde mer under andra världskriget till exempel. Precis som man kommer säga om oss: Hur fan kunde ni låta jorden gå under?

Hon är djupt bekymrad över klimatfrågan och tycker inte att vi har förstått att det är en kris. Själv försöker hon rösta för att få fram politiker som vågar ta krafttag men känner inte att någon vill göra vad som krävs för att rädda den jord vi ska lämna över till våra barn.

När hon själv var barn upptäckte Astrid Lindgren hennes skådespelartalanger under en skolföreställning. ”Du ska bli vår nya Pippi”, sa hon till elvaåriga Anita. Det blev många framträdanden på barnscenen Vår teater, men också en fem år lång fortsättning då Anita spelade Pippi Långstrump på bland annat skolor och bibliotek.

Samarbetet med Astrid Lindgren blev början på en lång skådespelarkarriär som gått från Dramaten till frilansande, till film och tv. Anita Wall slog igenom i Arnold Weskers ”Rötter” i tv år 1969. Hon har gjort ett hundratal roller på Dramaten och fick en Guldbagge 2015 för sin roll i filmen ”Hemma”. För att nu nämna något.

Men i början var inte alla glada åt hennes yrkesval.

– Med en pappa som var byggjobbare skulle man inte bli taskspelare. Så sa de om skådespelare förr. Pappa tyckte att man skulle ha ett ordentligt yrke. Men när jag kom in på Dramatens elevskola slutade gnället. Efter en föreställning kom han fram till mig. Pappa var inte mycket för beröm men han sa: ”Anita. Du är för jävlig!”.

Det var menat som högsta betyg.

Anekdoter

Glädjen över att vara uppskattad är inget man växer ifrån. Det vet Anita Wall som gärna uppmuntrar andra. Och hon har kvar den lilla keramikburk med texten ”Beröm” som hon fick av sin far.

När hon tänker tillbaka känner hon sig lyckligt lottad. Bara det att ha fått vara med under det hon kallar Dramatens guldår.

– Jag fick lära mig av de stora kanonerna som Ulf Palme, Inga Tidblad, Gunn Wållgren och ”Jalle” Kulle. Jag kunde gå till Inga Tidblad och fråga hur man gör med en solfjäder som sitter på en pinne, och hon visade hur man bara rör lite från armbågen. Fantastiskt att få sådana små tips från kunniga människor.

Hon har onekligen att ösa ur och anekdoterna är många. Anita berättar om när hon var med och startade Teater Brunnsgatan 4 med Allan Edwall och hur de ofta hade så roligt att de inte kunde sluta skratta.

Och hur hon under en föreställning på en av Dramatens mindre scener öppnade ett fönster och vrålade sin replik ”Den skyldige som släppte brakskiten kommer fram och får sitt straff! Han kommer lämna salen med arslet brinnande!”. Nedanför på gatan stod hennes gamla lärare Sif Ruud och väntade på bussen och undrade vad det var frågan om.

En pjäs Anita Wall gärna återkommer till är ”Oscar och den rosa tanten” som hennes make Lars Lind har översatt från franska och som hon själv har köpt rättigheterna till. I sinS hyllade version gestaltar hon både den tioårige pojken med leukemi och hans vårdare.

– Det är inte bara en snyftare utan så mycket annat också. Jag är fast besluten att göra den igen när den här coronan är över!