I nuläget finns det ungefär 2 200 fartkameror i Sverige och under årets första halva har närmare 200 000 personer fångats på bild, vilket är över 50 000 fler ärenden än vid samma tid förra året.

– Polisen har gjort en satsning och har anställt fler personer för att öka antalet ärenden i samma takt som vi ökar antalet kameror och övervakade sträckor. Det ska gå snabbt från blixt till brevlåda, säger Eva Lundberg, nationell samordnare för fartkameror på Trafikverket.

"Målet är inte böter"

De första kamerorna sattes upp 2006. Eva Lundberg varnar dock för att enbart jämföra statistik från olika sträckor, och vilka kameror som fångar flest, kan vara missvisande.

Alla fartkameraskåp innehåller riktiga kameror, men alla är inte aktiverade samtidigt. I stället sker det på ett systematiskt sätt som gör att alla kameror är aktiverade någon gång. Tillräckligt många är aktiverade för att nå målet med sänkta hastigheter. Då blixtrar det till och kameran fotograferar den som kör sex kilometer i timmen över hastighetsbegränsningen.

Alla sträckor går dock att aktivera oftare, vilket gjordes på fyra specifika sträckor förra året. Då, liksom nu, var Norra- och Södra länken i Stockholm samt Lundbytunneln och Gnistängstunneln i Göteborg, de sträckor där flest fortkörare åkte fast. Nära 14 000 fortkörare fastnade på bild på de sträckorna under januari till juni 2020.

– Men det gav inte så stor effekt i tunnlarna, även om hastighetsöverträdelserna är färre än innan kamerorna kom. Målet är inte att få in böter utan att få ner hastigheten och rädda liv.

En procent över gränsen

Det är inte fastställt varför bilister har svårare att hålla hastighetsbegränsningen just på dessa sträckor. Därför arbetar Trafikverket på nya åtgärder.

– I tunnlarna är det väldigt mycket mer fordon än på landsbygdsvägarna, vilket kan spela roll. Kamerorna är heller inte synliga på samma sätt. I tunnlarna sitter de i taket, du varken ser kameran eller får påminnelseskylt. Vi tittar på andra förslag på åtgärder nu, säger Eva Lundberg.

Dessa sträckor toppar återigen listan, men under årets första halva har färre fortkörare registrerats – 5 386 ärenden totalt. Att fler fortkörare registrerats totalt har att göra med en större spridning av aktivering på alla landets kameror.

De flesta kameror sitter på landsbygdsvägar och där är det bara i snitt ungefär en procent av alla som kör för fort.

– De flesta håller hastigheterna även mellan kamerorna på sträckorna. På hela sträckan är medelhastigheten lägre än vad den var innan kameror sattes upp. Det har vi mätt genom att sätta ut slangar med mätinstrument på ett urval av sträckor, säger Eva Lundberg.

En majoritet av befolkningen är positiv till fartkameror, vilket är ett resultat som varit relativt oförändrat de senaste knappt två decennierna. 2019 var 75 procent av de tillfrågade positiva.

Privatpersoner ringer

I nuläget verkar det inte finnas något tak på hur många kameror som kan tillkomma. Vid slutet av nästa år är planen att det ska finnas 2 500 kameror.

– Acceptansen för kamerorna måste fortsatt finnas. Det är därför vi mäter det hela tiden. Både privatpersoner och kommuner ringer till oss och vill ha kameror, det är kul.

Men det finns också hinder för fortsatt utbyggnad, säger Eva Lundberg.

– Vi klarar av att bygga ut platser, men vi får inte fram el alltid. Det är vår största utmaning just nu, säger hon.

Ungefär 15–20 liv beräknas räddas varje år på grund av fartkameror på vägarna.