Renen – smart, lat och svår att skrämma

Renar är smarta djur. Tyvärr är de även lata. På vintern letar de sig fram till behagligt plogade vägar – och hamnar i livsfara. Ett nytt system ska med hjälp av radar och hundskall hålla dem borta från vägar och järnvägsspår.

Tobias Jonssons renar från Grans sameby vandrar längs Vindelälven. Arkivbild.

Tobias Jonssons renar från Grans sameby vandrar längs Vindelälven. Arkivbild.

Foto: Henrik Montgomery/TT

Transport2021-12-23 20:25

I samband med det pågående bygget av den nya järnvägen mellan Umeå och Luleå, Norrbotniabanan, har Trafikverket haft samråd med flera samebyar. En viktig fråga har varit hur rennäringen ska finna samlevnad med den nya infrastrukturen.

Att hålla renar borta från vägar och spår är nämligen inte lätt.

– Renar är smartare än vad man tror. Det är väldigt intelligenta djur, säger Jonas Jonsson, miljöansvarig för Norrbotniabanan.

Grans sameby bedriver rennäring i området och ordföranden Tobias Jonsson beskriver det som ett jättestort problem.

– Vi bedriver renskötsel över en stor yta av Sverige med infrastruktur på i olika former. Det är framförallt vägar och järnvägar som är det stora problemet och får konsekvenser i vår vardag, säger han.

Tar lättaste vägen

Det effektivaste sättet att hålla renarna borta är att sätta upp viltstängsel. Men det finns ofrånkomligen öppningar.

– Renarna följer stängslet och hittar till slut öppningen i stängslet. De går där det är lättast att gå. Är det snöröjt intill en Europaväg knatar de efter vägen och då hamnar de på fel sida stängslet, säger Jonas Jonsson vid Trafikverket.

Därför är man i färd med att utveckla ett skrämselsystem som kan placeras vid öppningarna. Inledande tester har visat positiva resultat: renarna skräms bort ungefär 60 procent av de gånger maskinen används, enligt Jonas Jonsson.

– Även om det bara skulle minska med 10–20 procent hade det varit ett jättesteg framåt för oss, säger Tobias Jonsson, ordförande för Grans sameby.

Så, hur fungerar det? Systemet består av en simpel enkortsdator kopplad till en radar, en värmekamera och en högtalare. När en ren närmar sig ger systemet ifrån sig ett slumpmässigt utvalt skrämselljud på högsta volym.

Bland de mest effektiva ljuden är höga hundskall. Det finns även ett antal artificiella ljud, som sirener.

Utvecklingspotential

Men det finns ett problem och återigen är det renarnas intelligens som ställer till det: renarna vänjer sig vid ljuden och lär sig att det inte är någon fara.

– De är halvt domesticerade djur och vana vid människor. Man ser snabbare en invänjning hos renen än helt vilda djur som älg och rådjur, säger Jonas Jonsson.

Därför vill man vidareutveckla systemet. En idé är att använda AI (artificiell intelligens) för att kunna bedöma vilket djur det är som närmar sig, en annan är att med hjälp av en elmotor och en vev utföra en skrämmande rörelse i samband med ljudet.

Systemet är ett resultatet av ett samverkansprojekt mellan Trafikverket, gruvjätten Boliden, Umeå universitet, Grans sameby och Gällivare skogssameby.

Risk för renskötaren

I vinter fortsätter testerna. Då kommer totalt fem enheter att delas ut till samebyar, som enligt Jonas Jonsson är de som bäst vet var de ska placeras.

– Framåt kommer det nog att behövas minst fem per sameby, och det finns ett femtiotal samebyar, säger Tobias Jonsson, ordförande för Grans sameby.

En enhet i dag kostar ungefär 5 000 kronor att tillverka.

Även tidigare nämnda gruvbolaget Boliden har intresse i systemet.

– De har samma problem med att renar kommer in på deras anläggningar, säger Jonas Jonsson.

En påkörd ren får stora konsekvenser, och inte bara för de liv som drabbas i själva olyckan. För renskötaren innebär det, utöver det ekonomiska bortfallet, en arbetsrisk när vägen ska beträdas efter att en ren blivit påkörd.

– När vi kallas till en olycksplats är det en oerhörd risk för renskötaren. Varenda gång vi kan minska risken att få en katastrofal följdolycka, att någon blir påkörd på grund av det här, är ett steg framåt, säger Tobias Jansson.

Renskötaren Tobias Jonsson från Grans sameby. Arkivbild.
Renskötaren Tobias Jonsson från Grans sameby. Arkivbild.
Fakta: Norrbotniabanan

Vad: 27 mil ny järnväg mellan Umeå och Luleå. Bygge av cirka 250 broar och 55 mil vägar. Resecentrum i Skellefteå, Piteå och Luleå samt regionaltågsstationer i bland annat Sävar, Robertsfors, Bureå och Byske.

Varför: Öka järnvägskapaciteten, sänka transportkostnader, förbättra förutsättningar att resa, studera och arbetspendla, samt skapa nya möjligheter för klimatvänliga transporter.

Kostnad: 29 miljarder kronor (2013 års prisnivå).

Nuläge: Produktion Umeå–Dåva, framtagande av järnvägsplaner Dåva–Skellefteå, planering Skellefteå–Luleå.

Tidplan: Trafikstart Umeå–Dåva 2024; trafikstart Umeå–Skellefteå 2030; Skellefteå–Luleå byggstart inom ramen för nästkommande infrastrukturplan.

Källa: Trafikverket

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!